Flötet

All good things comes to an end.

Det är inte du, det är jag.

 

Inspirationen tryter och jag kan inte ens tvinga mig själv att skriva något bra. Det finns bara inte där.

Så jag får väl helt enkelt göra slut på obestämd tid. (vi vet ju alla att jag har en förmåga att aldrig släppa taget och komma tillbaka flera gånger om, så bli inte förvånade om ni ser mig här igen) Men för nu..

let us take a break, du och jag bloggen

 

 

 

 

I fredags drack jag vin och dansade i vardagsrummet med vänner. Sen skulle jag springa till bussen och gjorde en Anja Pärson när jag ramlade och gled fram på snö/is/gruset. Stukade högra foten, krossade en bit av skärmen på telefonen och har ett saftigt regnbågsfärgat blåmärke. Jorå.

 

Så lördagen gick rätt långsam, men lyckades ändå förbereda inför kvällens partaj. Anna Gustavsson kom till stan och jag hade styrt upp en förfest med mina gals. Planen var från början att få med alla till Bar Brazils carneval men sen visade det sig att det bara vara ungefär jag som vill dit så vi styrde om planerna.
Från kl 18 ramlade det in vänner, både nya och gamla och jag skrattade så mycket att tårarana stundtals sprutade

 

Givetvis kunde jag inte hålla mig hemma så jag drog på mig voltarengel, lindade foten hårt och drog på mig stövlarna och kastade mig i taxin in till klubben.

 

Söndagen blev jävligt lugn kan jag meddela. Jag och Anna låg i soffans större delen av dagen, förutom när vi åkte till Joni och Lionel för att käka lite nybakade scones förstås.

 

Nu är det måndag och dags att ta nya tag! Nya lugnare tag...

 

 

 

 

Igår var en sån där välbehövd dag.

 

Vaknar, gosar med Astrid, drar till gymmet och kör skiten ur mig, hem, duscha, riktigt god frukost, åka och göra naglarna, tömma systemet på massa gott att fylla kylen med, (anna kommer till helgen), dra och klippa sig, och sen en repa på stan med ny väska, härligt nagellack, den där tröjan jag tittat på så länge, en galen blå kavaj, en klänning till lördagens fest och så något att ha på jobbet. Nya hörlurar blev det också (som inte ska gå sönder inom 30 dagar som resten)

 

Efter det däckade jag i soffan med bästa pastan, Astrid på magen och Mad Men på skärmen.

 

Not too shabby for Rachel!

 

 

 

När jag blir stor ska jag lära mig spela piano!

 

Jag älskar verkligen pianomusik och jag kan lyssna på det i timmar och så slog det mig, jag kan ju lära mig att spela!!

 

Så när jag bor lite större ska jag skaffa mig ett piano och lära mig spela!

 

Älskar när jag kommer på självklara saker som aldrig slagit mig innan, jag menar hur svårt kan det vara??

Eller...?

 

 

Med risk för att låta bitter och något cynisk.

men jag har dragit vissa slutsatser som jag innerligt hoppas att någon kommer bevisa för mig är felaktiga en dag.

 

Jag läste en fråga i ett spel. Vem har du älskat mest? Om vi nu bortser från familj, närmaste vänner och alla katter genom åren så kommer jag ju osökt att tänka på mina män.

Vem har jag älskat mest?

Kan man jämföra det?

Vem har jag varit mest kär i? Är det samma sak? Nää det är det väl inte?

Aaa så börjar jag tänka.

 

Har det att göra med hur objektiv man kan vara, hur långt bort det förflutna ligger?

Varför vill jag säga att den jag varit mest kär i, nog var han den där idioten som gick under namnet Du.

Han som fick mig att göra helt irrationella saker men som tiden alltid stod still med. Jag hade aldrig känt mig så älskad och sedd som när jag var med Du. ironiskt nog visade det ju sig. Men det är en annan historia.

 

Den jag älskat mest vill jag säga att det var Han. Men det ligger ingen logik i det. Bara för att Han inte sårade mig på ett lika uppenbart sätt som Du gjorde så var det Han som bröt ner mig till smulor för att sen beskylla mig för att vara svag. Hur kan man älska någon som fått en att tvivla på sig själv och allt man trodde på?

 

Sen har vi ju den där som fanns innan bloggen fanns. Den finaste av de alla. Han med det stora hjärtat, de glittrande ögonen och den genuina själen. Men vi var bara barn då och jag visste nog inte bättre än att fatta att han var den jag borde ha varit mest kär i och den som jag älskat mest. Eller var det det jag gjorde bara att det tillhör det förflutna så mycket att jag inte ens kan erinra mig hur starkt det var?

 

Sen har vi ju C, han som rockade min värld, sagan som var för bra för att vara sann. Bokstavligt  talat. Och man kan väl inte räkna in någon som man egentligen aldrig haft?

 

Min slutsats är alltså följande

Att de killar som har varit emotionella, bekräftande, fått mig att känna mig älskad, sedd och behövd är otrogna jävlar

Killar som är trofasta är helt inkapabla att uttrycka känslor och visa sig behövd av någon annan. De kör med ensam är stark och är beredd att köra över folk som älskar dem i sin totala övertygelse att kärlek är en svaghet. Ja jag räknar in fler män än Han här. Bl.a även han västerut i industristaden som svarar på allt med ett OK.

 

Så hur väljer man mellan dessa två kategorier av män eller har jag lyckats pricka in extremer åt båda håll?

 

Jag pratade med en vän häromveckan om relationer och när hen pratade om det fick jag bara en stor klump i magen. Allt det där som är så jävla jobbigt med relationer. Orka,

Nej, jag kände mig faktiskt lättad men har inte riktigt kunnat skaka av mig den där rädslan som jag plötsligt kände. Rädslan för att bli kär igen och behöva få alla bergochdalbanor av känslor igen.

Visst tänker ni då, dejta Anna och ge dig inte in i något seriöst förrän du vet lite mer.

Mitt svar är då; känner ni inte mig alls????

ALLT ELLER INGET!

 

Hej och Hå nu ska jag ta mitt smirkiga leende och ge mig ut på mer bus. Tydligen har de inte hemkörning av framtida make

 

 

 

 

 

 

jag har

 

- haft en underbar helg med trollungarna

- kollat på mello TVÅ helger i rad (aldrig frivilligt)

- druckit mer alkohol än under hela hösten combine

- skrattat så jag fått ont i magen

- jobbat

- skapat nya bekantskaper

- sprungit på folk man en gång hoppades på att springa på men inte längre vill (varför är det alltid så?)

- flörtat

- varit på en bio med bara 8 personer i salongen

- gosat med astrid

- haft sena nätter

- firat alla hjärtansdag med mina brudar

- sett Michael Jacksons bröder

- busat

- kollat på netflix (i mängder)

- fått höra att "det är också okej" som svar av organisationsfreak när jag berättar vad jag jobbar med

- varit på dejt och sen raderat numret

- varit förkyld

- missbrukat/missbrukar clarityn

- fått blommor och choklad hem till dörren

- skypat med Linnea

- vaknat och känt mig glad

- inte bloggat

 

Nu är det fredag, efter jobbet väntar en efterlängtad risotto, lite vin och mycket skitsnack med Josephine!

 

 

 

Kärlek. Jag är en riktig sucker för kärlek. Men det visste vi ju redan.

Men det finns så många olika slags kärlekar och i helgen ska jag få vara med en av de allra största!

Kärleken till familjen och till Lydia och Viggo specifikt.

 

Mycket skit har vi hunnit med under åren och det blir nog inget undantag till helgen när vi har stuvat in mamma och pappa på hotell och bokat upp mello 2013 och mycket bus med Astrid hemma på lilla E.
Undrar vem som längtar mest, moster Anna eller trollungarna???

 

 

Ja, det är tomt här på bloggen. Det är för att det inte händer så jävla mycket just nu.

Jag dejtar inte, jag festar inte (okej med undantag för bästa kvällen på lääänge med Josephine på kägelbanan)

Nej, jag jobbar, åker hem till Astrid och bara tar det lugnt. Det finns tid till reflektion och uppladdning.

 

Längtar till våren, då ska jag ta nya tag igen!

 

Men innan dess, kanske en sväng till småland. Ja, det är ungefär så mycket som händer just nu.

 

Men Astrid gör sitt bästa att underhålla mig så det går ingen nöd på mig!

 

 

Sådan matte sådan katt?
Astrid ligger I chipspåsen och äter chips...

 

Jag har tänkt en del på det här med döden.

Väldigt laddat ord och jag blir liksom både panikslagen och förundrad över vad det innebär. För jag får liksom inte riktigt ihop det.

Jag tror inte på Gud. Så jag tror inte att man kommer till himmeln när man dör.

Men jag tror på folk som säger att de ser "spöken", jag tror på medium som kan ha kontakt med andra sidan, synska. Jag tror på astrologi och energier. Ödet?

 

Så frågan är ju då. Om jag tror på att ens själ har levt liv innan detta så måste det betyda att när vi dör så händer det något med oss. Och den tanken skrämmer mig lite. Om jag tänker att vi bara dör och själen dör och vi bara slutar existera så känns det som en lättnad. Men också väldigt sorgligt. Här lever vi på jorden och är så uppe i våra egna liv och beslut, men egentligen är ju allt helt jävla onödigt. Bara en bricka i ett stort spel, ett riskorn i hela universum.
Vad smidigt om man trodde på Gud, om man kunde lägga sitt liv i Hans händer och vara trygg i tron att Han tar hand om en. Att man kommer "hem".  Jag förstår folk som är religiösa. Men jag köper det inte.

 

Men tänk om man "fastnar" tänk om man blir ett sånt där spöke eller energi som folk spelar in program om. Tänk om man dör och fastnar i något plågsamt. Eller är det kanske underbart? Har vi massa änglar runt oss som ser oss? Kan vi prata med de döda? Och isåfall, va fan händer med oss när vi dör? Är vi alldeles ensamma då?

 

Nää jag vet inte och när jag tänker på det så riktigt känner jag hur huvudet börjar ryka för min hjärnkapacitet är inte stor nog för att förstå mig på det.

 

Eller använder vi bara nya sanningar när vi behöver dem? För hur kan unga friska människor helt plötsligt dö i olyckor eller drabbas av cancer och försvinna alldeles för fort? Då måste vi tro på något större för vi  kan bara inte förstå hur världen kan vara så ond i bland. Sorgen blir lite lättare när vi tänker att det finns en mening med det och att de fortfarande finns med oss.

 

Nää jag vet inte.

jag är lyckligare än på länge - anledningen stavar du Astrid. Jag har nog lyckats köpa den keligaste lilla kattungen någonsin och jag njuter av att bara ligga hemma i soffan och mysa. 

 

Jag och Anna konstaterade säkert 5 gånger ikväll att vi är gamla. Musiken är för hög för att kunna prata i, jag har vinterkängor i väskan så jag kan byta innan jag åker hem. Alla människor ute är bara barn och jag finner mig själv på bussen hem, nykter och med kängorna på medan jag möter folk som är påväg ut för kvällen. Nä, ni hittar mig hemma på min lilla ö, med pussel och frånochmed i morgon,  min nya kärlek. 

 

Frågor på det?

Alltså på riktigt. Det händer inte så mycket här. Jag jobbar, äter och sover.

Men i torsdas var det middag med Joni och Anna, i fredags med Josephine och igår med Melissa.
Väldigt välbehövda ochuppskattade kvällar med vännerna.

 

Idag är jag ledig och jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Jag har städat hela fm och sen kom Malin och barnen på fika. Våfflor och rita teckningar med magiska ställen och enhörningar. (eller enligt Viggo, noshörningar)

 

Nu ska jag inta soffläge och inte göra ett piss förrän jobbet kallar i morgon igen!

 

om allt går vägen, så kommer det högst troligt att bo en liten katt hos mig fr.o.m. nästa helg.

 

kanske två? hon vill att jag köper båda och jag har funderat på att ha två, men inte förrän jag köper en större lägenhet.
men det gör lite ont i hjärtat att dela på dem fastän den ena är 4 månader och den andra 10 månader.

 

Några förslag på namn till flickan? Jag funderar på Astrid eller Elsa.

 

Har ni sett något så sött i hela era liv?

Livet har mening igen!!! (skämt å sido..)

 

Perser Exotic

 

Hej renoveringsobjekt, men fatta cool lägenhet om man la ner lite pengar på den! Loft och 5,3 meter i tak. Guld!

Pris; 2.3 miljoner. Varför? Den ligger i Blackeberg....

 

 

bjuder också på en av århundradets bästa bild från min 25-årsfest!

 

För drygt ett år sedan satt jag och Linnéa och pratade om livet. Någon av oss hade hittat en övning eller mall i vad jag endast kan utgå från ha varit en "självhjälpsbok" och högst troligt någon från min egen samling.

Anyway.

Vi fyllde i varsin mall om mål och drömmar vi hade inför 2012 och sen dess har den legat gömd i någon mapp på datorn. Jag hade inte tänkt mycket på den men så hittade jag den och läste igenom den och insåg att fan. Jag kan checka av (mer eller mindre) allt på den där listan idag.

Ibland hjälper det så sjukt mycket att formulera och skriva ner sina drömmar och mål. Vi snackar ständigt om allt vi vill göra, se, uppleva, sluta med, börja med etc att de i slutändan inte blir mycket av något.

Men när man väl har satt sig ned och verkligen funderat på vad det är man vill, ja då finns det där i bakhuvudet och vi börjar ta beslut utifrån det

 

Så jag tycker att ni alla ska sätta er en kväll med ett glas vin och verkligen fundera på vad ni vill med 2013 och om ni vill får ni gärna använda er av mallen nedan som riktlinjer.

Jag bjuder er på de mål jag hade för 2012 och har strukit över de jag tycker jag har uppfyllt:

 

Tre saker jag vill och strävar efter att göra under året

·         Vandra Santiagoleden

·         Börja träna

·         Flytta till en större lägenhet/ renovera min befintliga

 

Dessa tre egenskaper tänker jag utveckla under året

·         Stärka min självkänsla (den blir bättre och bättre)

·         Ödmjukhet

·         Stå upp för mig själv och mina beslut (jag har blivit bättre på det)

 

Tre roliga saker jag vill ska inträffa i mitt liv under året

·         Att jobbet lossnar och jag känner utveckling

·         Hitta kärleken (även om det innebar att jag förlorade den också)

·         Fantastiska resor som utvecklar relationer och skapar skratt och minnen

 

Så skulle jag vilja ha det på jobbet

·         Fria arbetstider med mycket eget ansvar. Uppgifter som är både rutin och utvecklande och där jag känner mig uppskattad, sedd och behövd. (gärna en fin toalett, kök och frukt och högre lön!)

 

Detta tar för mycket av min tid och det tänker jag ändra på

·         Älta och analysera gamla förtret (ältar inte lika mycket :) )

·         Tycka synd om mig själv

·         Hitta fel (jag får fortsätta öva ännu mer 2013)

 

Detta vill jag ägna mer tid åt

·         Att skratta

·         Njuta av livet och vara spontan

·         Läsa

 

Detta vill jag lära mig mer om

·         Den tekniska biten av mitt jobb

·         Om det som står i mina National Geographic

·         Städer jag besöker

 

”Måsten” som jag tänker sluta med

·         Göra allt ”perfekt” hela tiden (jag får nog öva lite mer 2013)

·         Allt måste inte vara på mitt sätt jämt (jag har blivit bättre!)

·         Göra saker som jag tror förväntas av mig istället för att jag göra saker jag vill (jag kan bli ännu bättre på det 2013)

 

 

 

 

alltså jag är så jävla bitter att jag lät den perfekta lägenheten försvinna förra julen.

jag sitter som en narkoman på hemnet men inget är lika bra (ja förutom drömlägenheten med balkongerna för det dubbla priset)

 

Fuck, fuck, fuck!!

 

 

asså... jag fattar vart folk får sina fördomar mot oss kattälskare. Det är nästan så att man själv blir lite reserverad när man besöker uppfödarnas hemsidor...

Vad är det för fel på folk?? eller har de alla anlitat samma webdesigner?

Den sista tar nog ändå priset, känns lite new age aktig. freaks.

 

 

GOTT NYTT ÅR FRÅN ROMA

med 91 timmars övertid unnade jag mig lite vin, krämig pasta och så jordgubbar med glass och grädde. och lite mer netflix förstås!

 

Det blev en ovanlig men fantastisk jul i Stockholm med Jesper och Cecilia! Efter löjromstoast följt av mitt julbord blev det både champagne och snaps, julklappsöppning, spel, tomten är far till alla barnen och så midnattsmässa!

 

 

Jag sov över och idag slappade vi med långfrukost och Ronja Rövardotter. Nu och fram till att jag börjar jobba i morgon ska jag ligga i soffan, fortsätta hetsätandet och bara slappa. Vi börjar med stuvade makaroner med köttbullar, tecknat och puzzel. Så lycklig att jag kan gråta. (eller mest trött kanske)

 

God Jul på er

 

bästa är att sitta på golvet framför ugnen och kolla på bullarna som reser sig eller i kvällens fall, hur grädden bubblar och osten saktar byter färg till härligt gyllenebrun

ja, jag får erkänna att Joe's nya album går på repeat.. 

jag lämnade ungdomarna efter en fantastisk middag på Imperiet. utgång för dem, sängen för mig!

 

Jo men så är det att jag jobbar i stort sett alla mina vakna timmar just nu. Kommer hem vid 21, lagar mat, kollar på ett avsnitt Ally, somnar och åker tillbaka till jobbet.

Därför blir man ju extra glad när man får fint besök på jobbet som piggar upp en lite!!

Och ikväll efter jobbet ska jag ju faktiskt ut och äta middag med bästa Ylva som fyller år idag!!

Wohoo!

 

 

Nästa år ska jag öva på en sak.
Jag ska öva på att förlåta.

Att förlåta kan vara bland det svåraste jag vet.

 

När jag förlåter någon som gjort mig illa så måste jag också släppa taget. Om jag säger, Jag förlåter dig så innebär det att all den där ilskan måste släppa. Orsakerna till varför någon ens ska ha min förlåtelse har ju inte ändrats och jag säger inte att det den gjorde var okej. Men det är oerhört tröttsamt, men samtidigt väldigt tryggt med den där ilskan och besvikelsen jag har vant mig vid. Konstigt eller hur.

 

Men det allra, allra svåraste. Det är inte att förlåta någon annan, det är att förlåta sig själv. Förlåta mig själv för saker jag har gjort fel eller för att jag låtit andra människor göra mig illa. Precis. För ofta är det ju faktiskt så att jag vet ju någonstans längst inne men sen flyttar jag de där gränserna och jag låter andra människor såra mig.

 

Nästa år ska jag öva på en sak.

Jag ska öva på att förlåta.