bara måndag igen
2012-12-10 @ 19:17:00
Det blev en lugn helg i Manchester. Efter vissa förseningar kom jag iaf iväg i torsdags fm och möttes av ett grått men plusgradigt Manchester.
Helgen bestod mestadels av mat, sömn och hångel, en del sightseeing och så fotboll förstås!
Nu är det back to business och medan jag var borta hann vi få in våra första beställningar till vår fina webshop och idag när jag jag skulle godkänna dem crashade istället hela vår checkout och jag råkade lägga en beställning i mitt eget namn för 9000kr. Hoppsan.
Inte ska det vara måndag för inte??
Inte ska det vara måndag för inte??
snökaos
2012-12-05 @ 12:09:43
Vi får hoppas att vädret blir bättre tills i morgon. Just nu är det väntetid för att ens komma in på arlandas hemsida. Haha crazy..
Camino de Santiago
2012-11-10 @ 23:17:00
Det har tagit lite tid att "landa" efter min resa. Men så fick jag hem min beställda film "The Way" som alltså utspelar sig på Camino de Santiago. Martin Sheen åker för att hämta sin förolyckade son (Emilio) som dog första dagen på Caminon. Han bestämmer sig då för att fullfölja hans sons dröm om att gå hela leden.
Det var en surrealistisk känsla att se vissa av de platserna igen, till och med vissa av kurvorna och backarna kände jag exakt igen. Den speglar väl inte riktigt hela sanningen men jag kom på mig själv att fyllas av en otrolig tacksamhet och stolthet när jag såg den att jag började gråta.
Och så gick det in.
Jag hade en livsdröm som jag uppfyllde genom att helt själv bestämma, planera och förbereda mig för. En resa som jag pratat flera år om att göra. Jag, Anna gick 600 km genom Spanien och fick uppleva så oerhört mycket att jag kan inte ens sätta ord på allt.
bilder sjätte veckan
2012-10-20 @ 12:26:45
Alicante!
Bilder femte veckan!
2012-10-20 @ 12:23:55
Sarria-Santiago de Compostela
bilder fjärde veckan!
2012-10-20 @ 12:19:30
Astorga-Sarria
bilder tredje veckan!
2012-10-20 @ 12:13:00
Leon-Astorga
bilder andra veckan
2012-10-20 @ 12:07:00
bilder från Burgos-Leon
Bilder första veckan!
2012-10-20 @ 12:00:00
Bilder från Pamplona-Santo Domingo
I MADE IT
2012-10-07 @ 18:08:00
SANTIAGO DE COMPOSTELA!
Joråå, nu är jag har, en dag tidigare än beräknat också. Det regnade och blåste och den där pilgrimsbyn strax innan Santiago såg helt öde ut så jag fortsatte de sista km in till Santiago och kom fram lördag vid 13:30.
Woohoo, känns sjukt blandat. En lättnad förstås men ocksa en tomhet. I 31 dagar har jag vaknat i ett rum med minst 20 andra, dragit på mig träningskläderna, surrat på kängorna, slängt väskan på ryggen och börjat vandra. 4-7 timmar varje dag har jag gått, gått, gått. Jag har sett så sjukt många ställen jag aldrig annars skulle besöka, mött så mycket människor och verkligen utmanat mig själv. Det blev 600 km vandring och jag kan ibland inte tro på det själv. Men så tittar jag igenom mina bilder och på kartan och kan konstatera att jo, jag var där, och där och där. Jag har verkligen gått fran östra spanien till västra! Galet. Fantastiskt.
Jag har kommit fram till att det är väldigt stor skillnad att vara ensam och vara själv. För själv har jag varit mycket och jag har inget emot att vara själv, jag minns hur pappa brukade ropa efter mig nar jag satt på mitt rum och läste, målade och lekte när jag var liten, bara for att försäkra sig om att jag fortfarande var där.
Att känna sig ensam är en helt annan sak och det var bara den där svackan på 2-3 dagar som jag faktiskt kände mig ensam. Det ar en väldigt speciell stämning här på caminon och det är väldigt enkelt och naturligt att ta kontakt med folk. Man gör saker jag aldrig skulle ha gjort hemma.
Jag skulle äta middag en kväll och bad om att få ett bord for en, precis bakom mig kommer en kvinna som också ber om ett bord for en. Vi tittar på varandra och liksom nickar frågande och så ber vi om ett gemensamt bord för 2 istället. Så sitter man där helt slumpmässigt med människor. Gabriella hette kvinnan och var tysk (såklart) men hade bott i sydafrika de senaste 15 åren och jobbat med utveckling i många av afrikas länder. Hon hade precis flyttat tillbaka till tyskland men var fortfarande konsult och skulle tillbaka till afrika redan i november. Hon berättade faschinerande historier om sitt liv och sitt jobb och vi satt och pratade en lång stund efter vi ätit klart. Jag har sprungit på henne flera gånger den senaste veckan.
Sådana saker händer varje dag, du är mer öppen for andra människor, om någon ser ensam ut så frågar du om allt är bra och om de vill följa med på middag eller liknande.
Jag vet inte hur många gånger jag bara har passerat folk hemma i sthlm som sitter och gråter eller suckat och vänt mig om när någon ser letandes och frågandes efter hjälp. Nästan så man skäms. Man vill inte störa, eller vad är det?
Jag vet inte hur många gånger jag bara har passerat folk hemma i sthlm som sitter och gråter eller suckat och vänt mig om när någon ser letandes och frågandes efter hjälp. Nästan så man skäms. Man vill inte störa, eller vad är det?
Jag hoppas att alla de tusentals människor som har gått caminon tar med sig lite av den mentaliteten hem till sina länder och vågar nästa gång fråga en främmande människa om allt är okej eller om den där platsen bredvid dem är ledig. Jag vet att jag verkligen ska försöka bli bättre på det!
Den sista veckan har jag sprungit på och ätit middag med en kanadensisk man, Andrew som har det största hjärta jag har mött. Och när jag hade gått in i Santiago igår och fått mitt certifikat så drog jag mig lite utanför stan där det stora härbärget ligger där man får bo för 10-20 euro/natt. De frågade om jag ville sova i sovsalen eller ett eget rum. Eftersom jag skulle spendera 5 nätter där valde jag ett singelrum. Jag tog mig igenom denna enorma byggnad som jag trodde varit ett gammalt mentalsjukhus men som jag sedan hörde var en gammal internatskola for pojkar (jag tror mer på mentalsjukhushistorien). Jag gick vilse flera gånger innan jag kom fram till mitt "rum" i en lång korridor. Det var ingen kul syn och jag satte mig på sängen, något emotionellt utpumpad efter att ha avslutat min vandring och med en viss frustration att behöva spendera mina sista 5 dagar på ett gammalt mentalsjukhus utanför stan. Så jag kollar facebook och min mail och där har jag ett mail från Andrew där han skriver att han precis checkat in på sitt lyxiga hotell precis bakom katedralen och att det är samma pris for dubbelrummet oavsett så i sann peregrino anda (pilgrimsanda) erbjuder han mig den andra sängen som tack for den sista veckan ihop
"My act of kindness to another pelegrino for completing the Camino. You can de-camino and pre-spa. I will just de-camino. Pilgrim rules apply of course. We will come and go as we please, albergue style!"
Jag kan ju inte tacka nej till ett sånt fantastiskt erbjudande så jag slänger ihop mina grejer igen och skriver att jag kommer genast! Hahaha, så nu njuter jag av mina sista dagar på ett jättefint hotell med en fantastisk frukost och med ett härligt sällskap! Människor som gör saker för andra, vilket är fantastiskt eftersom de flesta som går caminon väldigt ofta gör det av "själviska" anledningar. Jag har aldrig mött så många nyskilda människor som är här för att slicka såren. Något jag på vis kan relatera till fastän jag inte varit gift. Många hade saker de ville reda ut och saker att tänka ut.
Jag har letat efter mina irlandare här i stan men inte sett dem. Jag hoppas de mår bra för de har inte uppdaterat sin blogg sen min födelsedag i Leon.. Idag var vi iaf på mässan. Jag har suttit (och stått) igenom en hel katolsk söndagsmässa (nästan en större bedrift än att gå 60 mil) men de har en urgammal tradition där de svingar en stor guldbehållare med rökelser. Det finns en mycket bättre förklaring HÄR
och jag hade en sån tur att de faktiskt gjorde det idag och jag har filmat det, helt fantastiskt coolt! Så det var ett bra avslut på min vandring och jag har också ett certifikat på Latin som säkert säger massa bra saker. Alla bilder kommer så småningom när jag är hemma igen och kan ladda över bilderna!
I morgon tar jag och resten av alla lata pilgrimmer bussen till Finisterre som man egentligen kan/ska gå till ytterliggare tre dagar. Det ligger vid kusten och ska tydligen vara världens ände. Eftersom jag tyckte att 600km var nog så tar jag bussen fram och tillbaka i morgon men vill ända se det.
Jag hoppas allt går vägen, malin rapporterar om både regn i Alicante och flygstrejk på Norweigen till helgen vilket betyder att min fantastiska spaweekend med mamma och syster är i farozonen. Jag hoppas att de tar sitt förnuft tillfånga och blåser av strejken och att solen vågar komma tillbaka igen! Huvudsaken är ju att vi får vara tillsammans iaf. (eller om ni frågar malin så skulle nog solen vara viktigare än strejken;))
Well, det var allt för idag, oh nej förresten, jag fick ju äta Burger King idag. Vi letade efter mcd men råkade istället springa på burger king och det dög mer än bra! Fantastiskt bra smakade det! hahahahahahaa
Detta lämnade jag..
för att istället njuta av..
surrender to bedbugs
2012-10-02 @ 18:48:00
Min psykiska dipp fann sin botten nar jag dagen efter forra inlagget gick mina 2 mil till nasta by, jag gar forbi det forsta alberguet som ser ratt fint ut pa min hogra sida men hade last i boken om ett annat som lag mitt emot som hette Fenix. Fenix, jag gillade namnet sa jag bestamde mig for att ga dit. Jag betalade mina 5 euro och blev visad till min sang av en tandalos man som iofs log glatt. Vi gick forbi ett rum dar de fore mig fatt varsin sang och sa visar han mig upp till vinden. Nu snackar vi traskjul med en vind, snedtaket gjorde att man inte ens kunde sitta upp i oversta sangen men de hade ritat stjarnor pa de spindelnatstackta trabjalkarna som kompensation (?)
Det var helt tomt och vid en minitrappa upp lag det utspridda madrasser pa golvet, dit fick man krypa om man skulle sova dar. Tveksamt tittade jag mig omkring och valde en sang med stor tveksamhet.
Jag gick ner igen for att ga pa toa och motte en ihoptejpad vikvagg och ingen toasits. Mysigt, det ska val ga det har ocksa.. Funderade pa en dusch men angrade mig nar jag sag duschen och jag kande bara frustrationen vaxa. Hela min kropp sa at mig att ta mig darifran. Det trillar in ett par till och de blir hanvisade till rummet med nagot fraschare sangar och jag bestammer mig for att fraga om inte jag ocksa kan fa lov o sova dar. Snubben forsklarar bestamt genom att dra igen dorren framfor nasan pa mig att det rummet inte ar till for mig. Da brister det och jag gar ut och moter da en gammal igenkanning som var med mig pa min fodelsedagsmiddag, en man fran sydafrika. Nar jag far se honom fullkomligt flodar tararna ner for mina kinder. Men lilla flicka vad hander sager han och vet inte riktigt vad han ska gora. Ja, ja, jag vet inte snyftar jag fram. Jag ar trott och kall och ensam och det ar ett hemskt stalle det dar. Han klappade mig lite pa axeln och sa att jag isf skulle folja magkanslan och byta stalle. Sa jag gar over vagen medan jag forsoker torka tararna och ber att fa titta pa det andra alberguet. Han tittar lite misstanksamt pa mig men nar han ser mina sprangroda ogon och rosiga kinder visar han mig runt. Det ar riktigt frascht och jag forsoker forklara att jag kommer tillbaka om 1 minut. Si, si nickar han tillbaka. Jag hamtar mina grejer, slanger sovsacken over armen och tar bootsen i handen och sager till mannan att jag inte tanker stanna dar. Han protesterar lite forst och sager att han ska prata med sin kompanjon, kanske de kan hitta mig en annan sang an den pa vinden. Spelar ingen roll svarar jag, jag vill inte vara har!! Jag tog till mod (ja for jag brukar inte gora sant) och fragade om jag fick pengarna tillbaka, da borjar han diskutera igen och ska ga ivag och hamta den andra snubben och da skiter jag i att. 5 euro ar sak samma, det ar principen bara.
Jag gick med latta steg tillbaka till det andra alberguet igen, betalade 6 euro och andades ut pa min sang. Jag agnade en timme eller tva med att avrada samtliga pilgrimmer som gick in i byn att stanna pa det stallet medan jag njot av solen. Det slutade med en riktigt bra dag da fler av de gamla "vannerna" fran de forsta veckorna dok upp och vi satt pa trappan och njot av kvallssolen och pratade.
Tack o lov sa har det bara blivit battre sen den dagen, det behovde val komma ut allt det dar som samlat pa sig de senaste dagarna. Jag hamnade pa ett privat Albergue som drevs av hollandsk kvinna som bott i brasilien i 6 ar. Hon och hennes man bjod pa en fantastisk stamning med stor oppen spis och ett matsalsbord i mitten, soffor och frascha sangar. Pa kvallen lagade de hemmalagad brasiliansk middag med ris och en gryta av bonor och korv, jag at upp allt pa tallriken! En fantastisk sallad med en dressing gjord pa kikartor och grona applen. Sanna dar harliga recept som man aldrig annars skulle ha sprungit pa.
Jag har tagit mig over pyreneerna (igen) och det var nog annu mer fantastiskt an forsta toppen da vi hade stralande vader denna gangen!
Nu befinner jag mig Portomarin och har mindre an 100 km till Santiago. Bedbuggsen ar kvar men jag har gett upp kampen. Ingen ide att gora ngt at det forran jag ar hemma och kan tvatta allt ordentligt och tumla det. En kanadensare skramde livet ur mig och sa att det inte rackte for att ta dod pa de javlarna och snackade om 4 veckor i sopsackar. Men herregud, jag har inte ens vagat google det an, jag befinner mig i total fornekelse. Hahahhaa. Basta forsvarsmekanismen. Men horde att en massa lyxhotell i New York har blivit invaderade ocksa, sa det ar inte bara har pa tveksamma vaningssangar ute pa landsbygden som man kan aka pa dem.
Vi ar i Galicien nu och landskapet paminner mycket mer om hemma, angar, kossor, sma backar och skog. Motte en grupp griskultingar som rymt harommorgonen, de verkade overlyckliga over att vara fria och skuttade fram mellan oss pilgrimmer. Igar hade jag en ung pojke precis bakom mig med en flock av kor. Jag tittade mig ett par extra ganger over axeln for att forsakra mig om att han hade koll pa dem, de ar ju sjuuukt stora!!! Ja jag har verkligen befunnit mig pa landet, bondgardar efter bondgardar, en kvinna stod vid en husknut och salde pannkakor med koksdorren bakom sig, helt farska med mjolk fran korna i ladan bakom mig och agg fran honsen. Hon fick 1 euro, fatta smart affarside eller, varenda manniska stannade och tog sig en pannkaka och inte kan det kosta henne manga oren att gora dem. Hahhaa. Men sjukt trevligt och gott!!
Jag saknar tacos, graddfil mest. Och en riktigt macka med smor och ost eller kanske tom skinka. Och mac donald's. Ja det ar helt sant. Det existerar inte har, inte ens i strostaderna. Det narmaste jag kommit var en skylt vid en motorvagsavfart en gang. Och sa en pase skrapandes i en buske. Konstigt. Jag ska ha mig en burgare nar jag kommer hem.
Har aldrig druckit sa mycket annanasjuice dock. its the shiet. jattegott!! Jag funderar pa att korta mina dagar annu mer sa jag kommer in i Santiago mandagen den 8e. Jag motte en svensk kvinna som sa att 5 km innan santiago finns en hel by for pilgrimmerna, de har plats for 800 st och det ar som ett stort torg av matstand i mitten och alla vet att de nastan ar framme sa man stannar dar dagen innan och ater och pratar och har kul och sen dagen efter gar man bara de sista 5 km in till Santiago for att vara pigg och frasch. Det ar tydligen en halv vetenskap att fa sitt certifikat och procedurer i kyrkan och vid 12 ar det massa och da ska man vara dar. Den ska tydligen vara fantastiskt, men det far jag val skriva mer om nar jag varit dar :)
Ja, det ar nog allt for nu, jag har en del funderingar pa att borja plugga, nagot har kommit till mig den sista tiden, men vi far val se hur det kanns nar jag ar hemma igen, da ska jag beratta vad det ar.
Over and out fran Camino de Santiago!!
nature
2012-09-26 @ 20:04:00
lite ynklig idag
2012-09-26 @ 19:51:38
Jaha, idag ar en sadan dag. En hemlangtans dag.
Jag har dock bestigit pyreneerna vilket jag ar sjukt stolt over, fantastisk upplevelse fastan det regnade och blaste nagot kopiost nasta hela dagen. Tyvarr blev utsikten lidande men jag fick en fantastisk upplevelse nar solens stralar letade sig igenom molntacket jag mer eller mindre befann mig i och lyste upp bergen runt om mig. Magiskt. Det ar sanna stunder jag onskar att jag hade nagon bredvid mig, att kunna stanna upp och fa dela det med.
Man blir lite knapp av att inte ha "riktigt konversationer" med manniskor som kanner en. Har blir det mest ytliga utbytande och ibland ar man faktiskt battre utan. Inte bittert pa nagot vis, men jag trivs ratt bra i min lilla bubbla.
Men tyvarr har jag tappat bort alla kanda ansikten och jag kanner mig faktiskt lite ensam. Ensam mitt bland 200 andra pilgrimmer som jag delar nattens harbarge med. Konstigt. Alla ar valdigt trevliga men jag saknar mina irlandare. Nagon som slanger ett oga efter mig da och da.
Men tyvarr har jag tappat bort alla kanda ansikten och jag kanner mig faktiskt lite ensam. Ensam mitt bland 200 andra pilgrimmer som jag delar nattens harbarge med. Konstigt. Alla ar valdigt trevliga men jag saknar mina irlandare. Nagon som slanger ett oga efter mig da och da.
Jag akte ju pa de dar forbaskade sanglossen eller bedbugs for ett tag sen. Skickade allt pa tvatt och hoppades att jag skulle vara fri nu. De gamla betten ar bara roda skorpor och arr nu men sa dok de upp igar igen. 6 nya runt foten och tva pa handerna. Jag.orkar.inte. Till raga pa allt sa har jag varit konstant frusen i 3 dagar. Sa dar in i benmargen och inget hjalper. En riktigt varm dusch star overst pa onskelistan men har ar de oftast ljumma halvporlande vatten som faller sa ibland ar det faktiskt battre att sta over for annars ar man garanterad att sta och bli kallare i en dusch. Hahaha. Ja lite ynklig ar jag minsann idag, men jag vill egentligen inte klaga for resten av kroppen kanns bra och igar gick jag 26km varav det var bade upp (1500moh) och ner igen i riktigt skitvader. Sa nar jag idag stannade redan efter 8 km i staden Ponferrada for att hamta upp en extra dag sa kande sig kroppen plotsligt rastlos. Men jag ligger sa pass bra till i schemat att jag redan nu (med kortare dagsetapper) kommer att komma fram till Santiago de Compostela den 6/10 vilket ger mig 5 dagar dar innan flyget till Alicante och alskade familjen star pa schemat den 11/10.
Vi bler fler och fler pilgrimmer for varje dag, for att fa sitt bevis att man har vandrat maste du ga de sista 100km fram Sarria till Santiago. Jag befinner mig nu cirka 220km fran santiago sa efter bergen om ett par dagar sa ar det bara slutspurten kvar. Galet.
Det har inte blivit lika langt som jag forst trodde, men nar skadorna var dar sa var de och jag angrar inte mina beslut fastan jag nu kanner mig stark och sugen pa att ga och har dagar over. Dagarna i Leon var helt underbara sa jag ar mycket nojd oavsett.
Det har inte blivit lika langt som jag forst trodde, men nar skadorna var dar sa var de och jag angrar inte mina beslut fastan jag nu kanner mig stark och sugen pa att ga och har dagar over. Dagarna i Leon var helt underbara sa jag ar mycket nojd oavsett.
Annars sa flyter det pa, tanker fortfarande inte sa mycket nar jag gar, det ar mest nu pa dagarna och kvallarna som det ges tid till reflektion. Jag forsoker vara narvarande i varje dag.
Motte en kvinna som fragade mig vad det basta med resan har varit so far.
Naturen svarade jag. Det ar alla dessa sma under, som det enastaende tradet pa faltet, fjarilen som leker runt mig nar jag gar ut med vagen, att vara mitt bland molnen pa bergstoppen, soluppgangarna, regnbagen och starnhimlen.
Det ar klart att jag moter massa fantastiska manniskor ocksa, far sma inblickar, men det ar inga jag nagonsin kommer horas med igen.
Min packning har jag varit sjukt nojd med so far. 6.4 kilo + vattenflaskor. Det ar inte forran nu i bergen och det kalla klimatet som jag har saknat en varmare troja. Forsokte ta en svang "pa stan" idag men hittade inget vettigt.
Det ar valdigt manga overgivna byar som vi moter pa vagen. Nastan overralt ar det igenbommat och skyltar till forsaljning. En del ar bara helt forfallna. Overallt och da menar jag overallt springer det losa hundar, sa ingen resa jag kan rekomendera for hundradda!! Haromdagen pavag ner fran berget i den storsta regnskuren av de alla motte jag en ensam hund med bara 3 ben totalt genomdrankt letandes efter skydd mot regnet. Da brast det for mig och jag var tvungen och grata en skvatt nar jag sag han hoppa runt dar pa 3 ben. Men sa sag jag att han hade ett halsband och jag sa till mig sjalv att det maste vara en valdigt alskad hund som bara har 3 ben men som fortfarande ar i livet med en familj som tittar efter honom. Sa kande jag mig lite battre till mods, torkade bort tararna, regnet och snoret fran mitt lossbitna ansikte och fortsatte nerfor berget.
Det ar valdigt manga overgivna byar som vi moter pa vagen. Nastan overralt ar det igenbommat och skyltar till forsaljning. En del ar bara helt forfallna. Overallt och da menar jag overallt springer det losa hundar, sa ingen resa jag kan rekomendera for hundradda!! Haromdagen pavag ner fran berget i den storsta regnskuren av de alla motte jag en ensam hund med bara 3 ben totalt genomdrankt letandes efter skydd mot regnet. Da brast det for mig och jag var tvungen och grata en skvatt nar jag sag han hoppa runt dar pa 3 ben. Men sa sag jag att han hade ett halsband och jag sa till mig sjalv att det maste vara en valdigt alskad hund som bara har 3 ben men som fortfarande ar i livet med en familj som tittar efter honom. Sa kande jag mig lite battre till mods, torkade bort tararna, regnet och snoret fran mitt lossbitna ansikte och fortsatte nerfor berget.
Jag hoppas verkligen att mina loss ska forsvinna nu, har tvattat allt (inkl sovsacken) idag igen och jag hoppas hoppas att morgondagen bjuder pa lite battre vader!
Jo just det, ironiskt nog sa satt jag pa en bank och at frukost nar solen gick upp over en liten by nar en ponchokladd man satter sig bredvid mig och nar han tar av sig huvan skiner han upp och halsar glatt.
Sa sitter jag dar pa en bank och ater min frukost med min mystiska osterikiske skurk.
Livet.
ny uppdatering!
2012-09-17 @ 19:56:36
Jag skojar inte med er nar jag sager att jag ar in the middle of freaking nowhere. Imorgon ar det 17 km vandring pa schemat. Utan att passera en enda by med fler an 57 invanare, vilket innebar att vi ar fler pilgrimmer an vad det ar invanare. Hahaha.
Alltsa de senaste dagarna har varit en riktig provning, det maste jag erkanna. Jag ar manga saker men jag skulle inte pasta att jag brukar klaga mycket over smarta, kan nog ga sa langt och pasta att jag kanske ha lite av en sadistisk sida av mig, sa smarta ar inga problem. Men wow. Jag menar, jag har vaknat varje morgon innan kl 6, stretchat, gjort mig i ordning, pa ett stralande humor hoppat i kladerna och kangorna for att ge mig av. Inte en uns av uppgivenhet eller trotthet pa att vara har eller att vandra. Men sen tar jag de forsta 3 stegen och smarta ar totalt olidlig. Pa riktigt. Sa dar sa att benen viker sig och jag far kampa mot tararna och skriken. men jag biter ihop, ger mig av men blir sa fruktansvart frustrerad av att inte kunna ga. For jag ar har for att ga, jag VILL ga, pa riktigt, det ar darfor det blir sa frustrerande. Det var darfor jag grat haromdagen Joni, utav smarta och fullstandig frustration. Men att ge upp ar inget alternativ och haromdagen slog jag och mina fantastiska irlandare vara kloka huvuden ihop och satte ihop ett bomullsskydd dar vi klippte hal for fotknolen. Jag gick med spanda steg dagen efter och det fungerade riktigt bra! Lyckan var total,, antligen!!! antligen kan jag ga!! Efter 2 timmar kanner jag hur det borjar krampa mer och mer i det andra benet och jag stretchar, masserar och gor allt men det vagrar att slappa. En olidlig smartan drar ihop hela vaden och baksidan av knat. Jaha, nu far jag en blodpropp i benet och dor harute i ingemansland ocksa! det ar val sjalva fan! Na, ge upp gar inte sa jag biter ihop och fortsatter att ga. jag gar och gar och gar i 2 timmar innan det antligen slapper efter. Tack och lov gick jag ensam mitt ute bland sadesfalt och akrar utan nagra andra runt mig sa jag gick dar och skrek ut min frustration pa akrarna, jag tog upp stenar och kastade de allt jag hade, jag grat och svor och skrek lite till. Fy fan vad skont det var, att bara fa skrika, sla med armarna och bara fa ut all den dar frustrationen och ilskan. Frustartation och ilskan over allt, allt som jag har samlat pa mig den senaste tiden och inte bara har. Sa befriande och nar krampen i benet antligen slappte fick jag ny energi och tog mig hela dagsetappen pa over 2.5mil! Fy fan vad stolt jag kande mig nar jag kom fram.
Jag ar glad att jag har motivationen till att gora detta, detta ar som bekant verkligen en drom och hoppet och min spirit har aldrig svikit mig, for jag vill verkligen dethar. Jag moter manga som ar har for en kul grej eller en avntyrlig semester som nar det blir tufft inte kan motivera sig sjalva
Inte for att overdriva, efter ha sovit i den dar tegelbunkern med enorma spindelnat over mig sa kande jag att min fodelsedag ska jag minsann fira battre an sa har. Fastan jag kan tycka att det har varit mest charmigt med de har harbargerna dar alla ar pa samma premisser sa bokade jag som bekant tva natter pa ett fancy hotell i Leon. Tank att fa duscha varmt och lange, fa vira om sig en handduk. Det ar de sma sakerna som man saknar, jag ar mer an nojd om det finns toapapper pa dass och ett draperi eller en dorr pa duschen.
Just nu befinner jag mig i en stad som heter Carrion de los Condessom som ar varsta metropolen (2425 invanare!) och har hade de ett kok sa jag gick till supermarket och kopte mig farsk kycklingfile, pasta, paprika, svamp och philadelphiaost och antligen fick jag ata nagot riktigt gott, lyckan ar total! Jag ar ju ratt trott pa halvkass restaurangmat som de senaste veckorna mest bestatt av. Jag lever billigt utan att snala, cirka 25 euro/dag det ar inklusive allt!
Vi ar just nu i en period av en plata sa allt ar helt platt. Det enda du ser ar falt och akrar. Haromdagen gick jag forbi ett trad som stod ensamt pa en ang och jag bara stannade och beundrade det mest perfekta trad jag nagonsin sett. Hahahaha. Sa ja stimulansen ar ju lite sisadar.. For ett par dagar sedan flog det in en fluga i nasan och jag fnos till och tankte nada, den flog nog ut. Sen hann jag filosofera en stund om den skulle fastma darinne och mogla eller leta sig till hjarnan, bast som det var nar jag gick dar och filoseferade for mig sjalv sa borjade jag nysa och nysa och jag snot mig och ut kom en indrankt fluga i mitt snor. Jag skrattade sa jag kiknade i sakert 3 km!! det var liksom hojdpunkten pa dagen!
Ja det ar nasta sak, har pratar vi inte i tid, har ar definitionen km. snart bamner vi val vara aldrar i mil. Haha
Sen har vi det roligaste, I tva dagar nu har ajg sprungit ihop med en nagot underlig man fran Osterike som garna vill tala med mig. han ar val 50-60 ar och ser sadar javligt mysko ut att jag forsta dagen log artigt men holl mig sysselsatt med annat, andra dagen var jag tvungen att prata lite och idag ar han har igen och skiner alltid upp mig nar han far se mig. Grejen ar bara att han ser precis ut som en skurk i en film, jag vill saga en Bondfilm, men kan inte komma pa vilken trots seriosa googlingar (ja, jag har ratt mycket tid over) han har vitt har sadar lite at sidan, ar valdigt ljus men har typ roda utslag eller psoriasis som liksom tacker honom. Och sen en san dar konstig stamning over sig. Well, jag blir iaf lika skramd och full i skratt nar jag ser honom. Om han hanger med i morgon ocksa sa ska jag snacka med honom och kanske fa tilll ett foto. Men om ni kanner igen beskrivningen (smal och ratt lang ocksa) sa kan ni val hojta!
Annars sa har jag hangt med mina fyra irlandare som nu har blivit tva. De ar i 65 ars aldern, en saknar helt tander utom en framtand, men han garvar precis hela tiden och de ar riktigt skona exemplar! Vi at middag ihop haromkvallen och pratade om livet, religion, karlek och vanskap. De har varit vanner i over 40 ar och de verkar sadar livsglada. Jag blev mycket ledsen nar vi forsvann fran varandra igar men idag hittade jag dem halvvags till nasta stad nar de hade stannat vid en kyrka!
Letting go. Jag ovar och jag har slappt taget, det kom visst tillbaka ett par dagar men nu ar det slappt igen och jag tror nog att det ar slappt nu. Men sa brukar jag iofs saga. Men jag blir battre pa det iaf.
Nu dok det upp ett gang nunnor med en gitarr och det nalkas tydligen allsang, oh lord, bast att ge mig av medan jag kan!
Jag vet inte vad ni vill veta, man blir liksom isolerad har. Varje konversation har gar ungefar sahar
Hola!, Hey, How are you? Good, and you? Good. Where are you from and whats your name? Aah Sweden, nice. Im xx from Canada (manga kandensare) so Nice to meet you Anna. Where did you start and where are you going? Santiago? Nice, Im hoping to get there myself, hihihi. (jag har slutat saga att jag hoppas att jag ska komma till santiago och sager nu bara att jag SKA dit) sen foljer alltid ett utbyte av kroppsskador, skavsar och var man ska sova den natten.
Om man haller samma tempo eller om man klickar sa kan det eventuellt folja en mer djupgaende (not) diskussion om vad man jobbar med och vad man har upplevt under resan so far. Mycket mer blir det inte for man vet att man kommer att skiljas at samma dag eller de narmaste dagarna.
Det ar valdigt manga har som jobbar med manniskor och inom varden framforallt. Flera jobbar med cancerpatienter och jag antar att det inte ar en slump att det ar manga inom den sektorn som ar har..
Ja det var nog allt for idag, jag ska satta mig pa en bank vid kyrkan och njuta av sommarkvallen en stund innan jag ska svinga mig upp i vaningssangen innan kl 21 for att sova ut ordentligt! You are young, you climb himalaya! (sa skamtar de till det for att jag ska overtygas att jag natt efter natt alltid far den oversta sangen sa att de aldre far sova nere, oh well, vad gor man inte for sina medvandrare?)
Buen Camino!
(p.s farmor, harom morgonen gick jag riktigt tidigt och vi var i en liten liten by sa jag kom snabbt ut fran gatlyktorna och ut pa en ang och den mest fantastiska stjarnhimmel jag NAGONSIN har skadat blandade mig. Jag stannade en stund och bara beundrade och nar jag sag Karlavagnen tankte jag pa dig!! )
Alltsa de senaste dagarna har varit en riktig provning, det maste jag erkanna. Jag ar manga saker men jag skulle inte pasta att jag brukar klaga mycket over smarta, kan nog ga sa langt och pasta att jag kanske ha lite av en sadistisk sida av mig, sa smarta ar inga problem. Men wow. Jag menar, jag har vaknat varje morgon innan kl 6, stretchat, gjort mig i ordning, pa ett stralande humor hoppat i kladerna och kangorna for att ge mig av. Inte en uns av uppgivenhet eller trotthet pa att vara har eller att vandra. Men sen tar jag de forsta 3 stegen och smarta ar totalt olidlig. Pa riktigt. Sa dar sa att benen viker sig och jag far kampa mot tararna och skriken. men jag biter ihop, ger mig av men blir sa fruktansvart frustrerad av att inte kunna ga. For jag ar har for att ga, jag VILL ga, pa riktigt, det ar darfor det blir sa frustrerande. Det var darfor jag grat haromdagen Joni, utav smarta och fullstandig frustration. Men att ge upp ar inget alternativ och haromdagen slog jag och mina fantastiska irlandare vara kloka huvuden ihop och satte ihop ett bomullsskydd dar vi klippte hal for fotknolen. Jag gick med spanda steg dagen efter och det fungerade riktigt bra! Lyckan var total,, antligen!!! antligen kan jag ga!! Efter 2 timmar kanner jag hur det borjar krampa mer och mer i det andra benet och jag stretchar, masserar och gor allt men det vagrar att slappa. En olidlig smartan drar ihop hela vaden och baksidan av knat. Jaha, nu far jag en blodpropp i benet och dor harute i ingemansland ocksa! det ar val sjalva fan! Na, ge upp gar inte sa jag biter ihop och fortsatter att ga. jag gar och gar och gar i 2 timmar innan det antligen slapper efter. Tack och lov gick jag ensam mitt ute bland sadesfalt och akrar utan nagra andra runt mig sa jag gick dar och skrek ut min frustration pa akrarna, jag tog upp stenar och kastade de allt jag hade, jag grat och svor och skrek lite till. Fy fan vad skont det var, att bara fa skrika, sla med armarna och bara fa ut all den dar frustrationen och ilskan. Frustartation och ilskan over allt, allt som jag har samlat pa mig den senaste tiden och inte bara har. Sa befriande och nar krampen i benet antligen slappte fick jag ny energi och tog mig hela dagsetappen pa over 2.5mil! Fy fan vad stolt jag kande mig nar jag kom fram.
Jag ar glad att jag har motivationen till att gora detta, detta ar som bekant verkligen en drom och hoppet och min spirit har aldrig svikit mig, for jag vill verkligen dethar. Jag moter manga som ar har for en kul grej eller en avntyrlig semester som nar det blir tufft inte kan motivera sig sjalva
Inte for att overdriva, efter ha sovit i den dar tegelbunkern med enorma spindelnat over mig sa kande jag att min fodelsedag ska jag minsann fira battre an sa har. Fastan jag kan tycka att det har varit mest charmigt med de har harbargerna dar alla ar pa samma premisser sa bokade jag som bekant tva natter pa ett fancy hotell i Leon. Tank att fa duscha varmt och lange, fa vira om sig en handduk. Det ar de sma sakerna som man saknar, jag ar mer an nojd om det finns toapapper pa dass och ett draperi eller en dorr pa duschen.
Just nu befinner jag mig i en stad som heter Carrion de los Condessom som ar varsta metropolen (2425 invanare!) och har hade de ett kok sa jag gick till supermarket och kopte mig farsk kycklingfile, pasta, paprika, svamp och philadelphiaost och antligen fick jag ata nagot riktigt gott, lyckan ar total! Jag ar ju ratt trott pa halvkass restaurangmat som de senaste veckorna mest bestatt av. Jag lever billigt utan att snala, cirka 25 euro/dag det ar inklusive allt!
Vi ar just nu i en period av en plata sa allt ar helt platt. Det enda du ser ar falt och akrar. Haromdagen gick jag forbi ett trad som stod ensamt pa en ang och jag bara stannade och beundrade det mest perfekta trad jag nagonsin sett. Hahahaha. Sa ja stimulansen ar ju lite sisadar.. For ett par dagar sedan flog det in en fluga i nasan och jag fnos till och tankte nada, den flog nog ut. Sen hann jag filosofera en stund om den skulle fastma darinne och mogla eller leta sig till hjarnan, bast som det var nar jag gick dar och filoseferade for mig sjalv sa borjade jag nysa och nysa och jag snot mig och ut kom en indrankt fluga i mitt snor. Jag skrattade sa jag kiknade i sakert 3 km!! det var liksom hojdpunkten pa dagen!
Ja det ar nasta sak, har pratar vi inte i tid, har ar definitionen km. snart bamner vi val vara aldrar i mil. Haha
Sen har vi det roligaste, I tva dagar nu har ajg sprungit ihop med en nagot underlig man fran Osterike som garna vill tala med mig. han ar val 50-60 ar och ser sadar javligt mysko ut att jag forsta dagen log artigt men holl mig sysselsatt med annat, andra dagen var jag tvungen att prata lite och idag ar han har igen och skiner alltid upp mig nar han far se mig. Grejen ar bara att han ser precis ut som en skurk i en film, jag vill saga en Bondfilm, men kan inte komma pa vilken trots seriosa googlingar (ja, jag har ratt mycket tid over) han har vitt har sadar lite at sidan, ar valdigt ljus men har typ roda utslag eller psoriasis som liksom tacker honom. Och sen en san dar konstig stamning over sig. Well, jag blir iaf lika skramd och full i skratt nar jag ser honom. Om han hanger med i morgon ocksa sa ska jag snacka med honom och kanske fa tilll ett foto. Men om ni kanner igen beskrivningen (smal och ratt lang ocksa) sa kan ni val hojta!
Annars sa har jag hangt med mina fyra irlandare som nu har blivit tva. De ar i 65 ars aldern, en saknar helt tander utom en framtand, men han garvar precis hela tiden och de ar riktigt skona exemplar! Vi at middag ihop haromkvallen och pratade om livet, religion, karlek och vanskap. De har varit vanner i over 40 ar och de verkar sadar livsglada. Jag blev mycket ledsen nar vi forsvann fran varandra igar men idag hittade jag dem halvvags till nasta stad nar de hade stannat vid en kyrka!
Letting go. Jag ovar och jag har slappt taget, det kom visst tillbaka ett par dagar men nu ar det slappt igen och jag tror nog att det ar slappt nu. Men sa brukar jag iofs saga. Men jag blir battre pa det iaf.
Nu dok det upp ett gang nunnor med en gitarr och det nalkas tydligen allsang, oh lord, bast att ge mig av medan jag kan!
Jag vet inte vad ni vill veta, man blir liksom isolerad har. Varje konversation har gar ungefar sahar
Hola!, Hey, How are you? Good, and you? Good. Where are you from and whats your name? Aah Sweden, nice. Im xx from Canada (manga kandensare) so Nice to meet you Anna. Where did you start and where are you going? Santiago? Nice, Im hoping to get there myself, hihihi. (jag har slutat saga att jag hoppas att jag ska komma till santiago och sager nu bara att jag SKA dit) sen foljer alltid ett utbyte av kroppsskador, skavsar och var man ska sova den natten.
Om man haller samma tempo eller om man klickar sa kan det eventuellt folja en mer djupgaende (not) diskussion om vad man jobbar med och vad man har upplevt under resan so far. Mycket mer blir det inte for man vet att man kommer att skiljas at samma dag eller de narmaste dagarna.
Det ar valdigt manga har som jobbar med manniskor och inom varden framforallt. Flera jobbar med cancerpatienter och jag antar att det inte ar en slump att det ar manga inom den sektorn som ar har..
Ja det var nog allt for idag, jag ska satta mig pa en bank vid kyrkan och njuta av sommarkvallen en stund innan jag ska svinga mig upp i vaningssangen innan kl 21 for att sova ut ordentligt! You are young, you climb himalaya! (sa skamtar de till det for att jag ska overtygas att jag natt efter natt alltid far den oversta sangen sa att de aldre far sova nere, oh well, vad gor man inte for sina medvandrare?)
Buen Camino!
(p.s farmor, harom morgonen gick jag riktigt tidigt och vi var i en liten liten by sa jag kom snabbt ut fran gatlyktorna och ut pa en ang och den mest fantastiska stjarnhimmel jag NAGONSIN har skadat blandade mig. Jag stannade en stund och bara beundrade och nar jag sag Karlavagnen tankte jag pa dig!! )
reflections from El Camino
2012-09-12 @ 21:42:00
Idag har jag varit ivag en vecka och jag borjar val komma till ro lite. Borjar forsta hur saker funkar, min kropp och hela koret.
Det ar tydligen nytt rekord i antal pilgrimmer, vilket overraskade mig och alla de jag mott pa vagen. Tyvarr leder detta till en valdig hets for att fa sangplats. Kl 6.15-6.30 forsoker jag komma ivag pa morgonen men da ar redan vara hostel mer an halvtomma. Solen gar inte upp forran vid 7.30 sa det ar total morker som galler de forsta timmarna. A andra sidan har det varit ruggigt varmt och att komma ivag i tid har varit ratt skont. Vi kommer darmed ocksa fram till nasta by redan vid 11 tiden och far sitta av tiden i vantan pa att harbarget ska oppna. Sen ar det en dusch, sova middag, ut en svang pa stan och se hem och sova igen.
Alla, da menar jag verkligen ALLA ar skadade pa nagot satt och du ser direkt vilka som gar el camino nar de moter de i stan senare pa eftermiddagen. Precis alla haltar och har plaster, haha. Jag har ju dock inte fatt ett enda skoskav, vilket har gjort mig mer eller mindre helgonforklarad har. Hur gor du fragar de mig med forvanade miner, ryktet har redan gatt och jag ar numera kand som Anna from Sweden without any blisters.
Tyvarr har jag fatt en inflammation i min fotknol och gick till apoteket haromdagen. Han pratade knappt ingen engelska men med kroppssprak och google translate sa lyckades vi forsta varandra och jag fick order om vila, fick med mig voltarenkram for smartan och ett antiflammatoriskt badsalt till fotbad varje dag. Det var inte forran han fick se min andra fot som det blev cirkus, det gick inte alls att forklara att den varit svullen i 5ar och han vagrade att slappa ivag mig utan ett stod. sa for allt det, badsalt, voltarenkram och strumpa och excellent service med hela apoteket inblandade fick jag beta 12 euro. fint som snus!
Envis som jag ar sa fortsatte jag att vandra igar fastan jag fick ga dagen innan i sandalerna (inget langsiktigt) jag blev glad for det gick okej att ga om jag inte snorade skorna hela vagen upp utan lat knolen vara utan tryck. Desto varre var det igar kvall nar jag da istallet kande av de foljderna av att inte ha skorna ordentligt pasurrade.
Fortsatt envisa Anna snurrade pa mig skorna i morse, drog at ordentligt och holl pa att svimma mer an en gang utav smarta. Men jag satte pa min mest peppade playlist tog ett djupt andetag och borjade ga. 2.1mil tog jag mig idag till Santo Domingo. Jag fick fullstandigt slapa mig de sista 5 km och jag insag att det var dags att lyssna pa min kropp och tillata mig lite vila.
Jag har varit i konflikt med mig sjalv de senaste tva dagarna for jag vill sa garna ga och gora det ratt. Men jag insag idag att jag under hela dagens vandring inte kunde fokusera pa nagot annat an smartan och hur jag satte ner foten och jag insag da att den har resan handlar for mig framforallt om en inre resa. Sjalvklart vill jag ga och jag kommer att slutfora min vandring till Santiago di Compostela. Men nar jag tillslut tog beslutet idag att jag kommer ta bussen i morgon till Burgos och vila en dag sa kande jag mig plotsligt lattad. Jag gick runt har i staden under eftermiddagen, verkligen njot av att vara har och jag gick och log for mig sjalv nar jag sag blommorna, katterna, faglarna, de gamla spanska paren som gar hand i hand. Jag insag att det ar ju allt detta det handlar om, att ocksa fa uppleva min resa och inte bara bita ihop och ha kapplopning till nasta stad for att sen inte kunna rora sig utan ligga i den dar vaningssangen.
MEN, folk har har mycket att saga om andra folk. Missforsta mig ratt, alla ar supertrevliga och alla man moter under dagen halsar man pa, alla onskar varandra buen camino och om nagon inte verkar ma bra stannar man alltid och fragar om det ar nagot man kan gora. Sa stammningen ar fantastisk pa manga satt. Men det ar manga som tycker att man fuskar nar man inte gar hela vagen (de flesta delar ju upp leden pa 3 olika vandringar och ar) andra aker buss mest hela tiden, andra skickar sina vaskor till nasta by och gar bara med sin vattenflaska, vissa ringer och bokar upp alla hostel i nasta stad sa vi andra bara har de kommunala harbergerna att valja pa. (de som jag har sovit pa). Sen har vi de "riktiga" vandrarna, de som gar hela vagen fran frankrike med hela sin packning. De ar ofta snabba med att kommetera de som skickar sina vaskor, gar kortade strackor eller aker buss. Men idag insag jag att vi ar alla har av olika anledningar, olika forutsatningar och olika mal med vara resor. Jag dommer inte de som bokar hostel eller skickar sina vaskor, arligt talat, hade jag haft en storre budget hade jag nog gjort detsamma! Hahaha. Nej for mig handlar den har resan om mig sjalv och allt det jag upplever inte bara nar jag gar utan framforallt darimellan.
Jag har insett att jag tanker inte sa mycket nar jag gar, vilket gjorde mig forvirrad de forsta dagarna, det ar ju nu jag ska reflektera och komma fram till en massa saker. manga som jag pratat med under vagen sager samma sak, jag far inget tankande alls gjort! men jag tror att det ar just i de dar mellanrummen nar jag inte tanker och forsoker formulera tankar och kanslor hela tiden som det verkliga hander. Sa de senaste dagarna har jag bara latit tankarna vandra fritt, det som kommer till mig, kommer nar de vill.
Jag ar valdigt mycket sjalv, gar alltid sjalv fastan man utbyter kortare konversationer med vissa som man moter under vandringen. Jag tycker det ar ratt skont att vara sjalv, sa det gor mig inget. Vill man ha sallskap sa finns det alltid folk i koket eller i sallskapsrummen som haller igang. jag har mest hangt med den aldre generationen. De forsta tva dagarna traffade jag Lasse 63 ar, nypensionerad larare som jag filosoferade med pa kvallarna. Sen forsvann vi fran varandra nagonstans pavagen. Sen var den danska kvinnan Susanne som jag at middag med en kvall och som var riktigt omstanksam. Hon masserade mina fotter och foljde med mig till apoteket. Vi pratade ocksa mycket om livet och detta var hennes andra gang pa el caminon. efter forsta gangen bestamde hon sig for att lamna sitt aktenskap och det var det basta beslut hon har gjort sa hon. Jag sa till henne att det var trist att jag och Lasse kommit ifran varandra och att vi borde bytt mailadress eller nagot. Da sa hon till mig att Anna, det ar som i livet, folk kommer och gar och det ar bara att slappa dem och lata nya manniskor komma in. Hon satte huvudet pa spiken, for vi som kanner mig vet ju att jag har svart for jsut det - letting go. Jag tappade bort Susanne nagonstans pavagen i forrgar, men jag vet att hon kommer komma fram till santiago och hon larde mig mycket om livet bara pa de fa dagarna jag fick traffa henne.
Jag har forstas massor mer att beratta, men det fick bli en borjan. Jag ar otroligt tacksam varje dag for att vara har och jag onskar bara att min kropp tillat mig att ga hela vagen, men oavsett sa ar jag har, jag gor det och jag ar fantastiskt stolt over mig sjalv!
Bilderna finns pa instagram och fler kommer under vagens gang!
Pa aterseende!
p.s undrar ni om nagot sarskilt sa far ni skriva sa kan jag svara nasta gang! d.s
Time to go!
2012-09-04 @ 17:59:00
Ja.. Nu är dagen äntligen här. Så fort tiden har gått!
I morgon kl 06:15 lyfter jag mot Barcelona och ett fantastiskt äventyr!
Jag vet inte än hur aktiv jag kommer att vara här eller i andra sociala medier men det visar sig under vägens gång.
Jag får åtminstone uppdatera så ni vet att jag lever :)
Tusen tack till mina tjejer som förgyllde gårkvällen med mat, skratt och massa pepp och tack bästa syster som har ställt upp och kört, handlat och fixat!
Nu jävlar drar jag, mina avtagbara byxor, solhatt och vandrarkängor!!
Whoop Whoop och på återsende!
skellefteå?
2012-08-28 @ 18:23:00
Jag ska gå ganska exakt lika långt som från Stockholm till Skellefteå.
Eller dryga Malmö till Gävle
Bara så ni vet!
Bara så ni vet!
23 dagar
2012-08-12 @ 14:10:21
Det är bara 23 dagar kvar och resfebern börjar göra sig påmind!!!!
Jag behöver en ryggsäck!
23 dagar, helt jävla vansinnigt!
Jag behöver en ryggsäck!
23 dagar, helt jävla vansinnigt!
tågbiljett - check!
2012-08-08 @ 11:01:41
Alltså, jag höll på att kasta datorn i väggen när jag inte lyckades köpa den där fucking tågbiljetten från Barcelona till Pamplona. Hur svårt ska det vara Spanien? Som en räddare i nöden hjälpte C mig att hitta den och nu har jag äntligen alla resor bokade, känns JÄVLIGT skönt ska jag säga er!
Idag ska jag kolla mer på kläder, ska de där "avtagbara-benen-byxorna" verkligen infinna sig i mina ägor? Jag kanske dör lite. Men ska man ut och vandra, så ska man!
Idag ska jag kolla mer på kläder, ska de där "avtagbara-benen-byxorna" verkligen infinna sig i mina ägor? Jag kanske dör lite. Men ska man ut och vandra, så ska man!
the masterplan
2012-08-06 @ 12:57:41
Om allt går ungefär enligt planerna så kommer jag att röra mig så här genom Spanien:
5/9 Flyg till Barcelona sen tåg till Pamplona.
6/9 Dag 1 på min vandring
cirka 16/9 Burgos
cirka 26/9 Leon
cirka 9/10 Santiago de Compostela
11/10 Flyg till Alicante
14/10 Back to Stockholm
5/9 Flyg till Barcelona sen tåg till Pamplona.
6/9 Dag 1 på min vandring
cirka 16/9 Burgos
cirka 26/9 Leon
cirka 9/10 Santiago de Compostela
11/10 Flyg till Alicante
14/10 Back to Stockholm
