Pedagogiska Moster Anna!
Ni som känner mig vet att jag är riktigt rädd för spindlar. Jag har försökt, men de skrämmer livet ur mig. Och den senaste månaden har det varit spindlar precis överallt!
Idag har jag hängt med Lydia inne i stan hela dagen hos Tant Birgitta. Första incidenten inträffade på eftermiddagen när vi hängde på hennes uteplats och Lydia spotta en fet spindel på väggen. Titta moster Anna! titta moster Anna skrek Lydia förtjust och närmade sig den med stormsteg. Min spontana reaktion var ju att hoppa upp i stolen och skrika som ett barn och säga åt farmor att genast ta bort den. Men istället vände jag mig till Lydia och sa, Ja men titta, en spindel! Hon fortsätter närma sig den och vill börja peta på den. Moster Anna, titta, ta bort den moster Anna!
Nee, du Lydia, spindeln trivs här ute. Vi lämnar den här och så går vi in och ser om mormor har kommit än!
Föga anade hon min luriga manöver när jag fick in henne i huset och snabbt stängde altandörren bakom mig.
Incident numero 2 var lite knepigare. Mormor (mamma) hämtade oss med bilen och när vi kört ut från parkeringen hos tant Birgitta så ser jag att de är en spindel i baksätet där jag och Lydia sitter. Det är spindelväv och hela kittet. Den hänger liksom precis vid Lydias barnstol och jag säger sansat till mamma att Det är en "spider" i bilen. Jaha sa hon, det är inte mycket jag kan göra åt saken. Näää tänkte jag tyst för mig själv. Inte jag helller. Jag bestämde mig för att lämna Lydia ovetandes om detta monster vid hennes högra sida (tack och lov var det en sån där minispindel, annars hade det varit helt andra reaktioner kan jag lova) Och som god moster satt jag hela tiden och hade koll på spindeln och alla dess moves hela resan hem. Inte hade jag velat att den skulle komma för nära Lydia. och hemska tanke, MIG!
Det kallar jag pedagogik!
Idag har jag hängt med Lydia inne i stan hela dagen hos Tant Birgitta. Första incidenten inträffade på eftermiddagen när vi hängde på hennes uteplats och Lydia spotta en fet spindel på väggen. Titta moster Anna! titta moster Anna skrek Lydia förtjust och närmade sig den med stormsteg. Min spontana reaktion var ju att hoppa upp i stolen och skrika som ett barn och säga åt farmor att genast ta bort den. Men istället vände jag mig till Lydia och sa, Ja men titta, en spindel! Hon fortsätter närma sig den och vill börja peta på den. Moster Anna, titta, ta bort den moster Anna!
Nee, du Lydia, spindeln trivs här ute. Vi lämnar den här och så går vi in och ser om mormor har kommit än!
Föga anade hon min luriga manöver när jag fick in henne i huset och snabbt stängde altandörren bakom mig.
Incident numero 2 var lite knepigare. Mormor (mamma) hämtade oss med bilen och när vi kört ut från parkeringen hos tant Birgitta så ser jag att de är en spindel i baksätet där jag och Lydia sitter. Det är spindelväv och hela kittet. Den hänger liksom precis vid Lydias barnstol och jag säger sansat till mamma att Det är en "spider" i bilen. Jaha sa hon, det är inte mycket jag kan göra åt saken. Näää tänkte jag tyst för mig själv. Inte jag helller. Jag bestämde mig för att lämna Lydia ovetandes om detta monster vid hennes högra sida (tack och lov var det en sån där minispindel, annars hade det varit helt andra reaktioner kan jag lova) Och som god moster satt jag hela tiden och hade koll på spindeln och alla dess moves hela resan hem. Inte hade jag velat att den skulle komma för nära Lydia. och hemska tanke, MIG!
Det kallar jag pedagogik!
Kommentarer
Trackback
