Det är aldrig försent!
Det är aldrig försent att hjälpa till i världen och just nu gör vår vän Julia en fantastisk insats i Sydafrika.
Hon har fått den fantastiska möjligheten att hjälpa till på plats. Hon har den senaste tiden samlat in pengar båda små och stora bidrag som går oavkortat direkt till barnen i kåkstäderna.
Här är lite bilder och utdrag från hennes blogg. Besök den HÄR för att läsa mer. Vill du hjälpa till så maila henne på [email protected].
"jag var på besök hos collen o urielle i veckan. två fantastiska kvinnor som gör så mycket för barnen. andras barn, våra barn. barn som vi alla har ansvar för. hos collen bor barn som blivit lämnade. vissa föräldrar har dött av sjukdom, andra av droger. många har bara stuckit o lämnat barnen bakom sig. här om veckan hittade man en 3 månaders flicka i en plastpåse utanför en klubb.
hon bor nu hos collen.
så hos collen o hennes man bor det 27 barn. 27 barn som alla vill precis det som alla andra barn vill. de vill ha kärlek, värme o omsorg. bus, lek o uppmärksamhet. o hur ger man det till 27 barn? hur håller man 27 magar mätta, 34 ben skodda o alla friska? det krävs en del saker."
"första stoppet var den gigantiska lagerbutiken makro. blöjor i mängder, pedagogiska leksaker, mat, mat, mat, hygienartiklar, kläder, skor, nappflaskor, toalettartiklar, böcker, bollar, städredskap o massa mer plockades ner i tre kundvagnar.
det dröjde inte länge innan de var fulla.
aningens nervös för slutpriset gick vi fram till kassan. kassörskan tittade lite märkligt på oss o började stämpla in.
slutsumman blev 6600:-"
"när lutho var en liten bebis drabbades han av hjärnhinneinflammation. han blev mycket svårt sjuk. detta medförde att lutho inte kunde lära sig varken prata eller gå.
sen vet ingen vad som egentligen hände.
men lutho blev lämnad.
lämnad för att dö.
någon hittade lutho.
hittade honom o tog honom till victoria, en kvinna med ett litet hem men med ett stort hjärta. hon tog hand om 4 åriga lutho o med rätt kost o mängder av kärlek lärde sig lutho snart att både prata o gå.
o med ben som inte riktigt fungerar som andra barns sprang han runt o sparkade i flera timmar. jag satt förundrad o tittade på hur han flög fram, gjorde små piruetter, ramlade o tog sig upp igen. skrattade så jag tjöt åt hans fantastiska rop o fylldes av värme åt han fullkomliga koncentration."
Så om du vill hjälpa till, besök Julias blogg!!
Kommentarer
Trackback
