Flötet

jag styrs på tok för mycket av känslor för att orka med sånt här kallat kärlek.
jag känner mig så utblottad, känns som att jag har vänt ut och in på mig själv för att våga, för att visa honom.

men för varje dag som går och som han inte släpper in mig så känner jag riktigt hur jag håller på att sluta igen.
jag drar mig inåt för att inte riskera att bli sårad. för så mycket har jag ju lärt mig att det bara är puckat att ge och ge till någon som inte kan ta emot.

tålamod säger alla runt mig. men jag börjar fan undra om det är värt det.
jag menar, ärligt talat, kommer han någonsin att släppa in mig?

tålamod hette det visst.