Flötet

vaknade och var nog fortfarande lite full i morse, det skulle ju firas rejält att jag slog de båda kaxiga grabbarna i bowling. (ja chrille, jag kommer fortsätta att påminna dig!)

hade hyrt filmen invictus om nelson mandela och rugbyteamet och tänkte att den hinner jag titta på innan jag kilar iväg till jobbet.
jag och anna grät om vartannat och skrattade åt oss själva över vårt otroligt sentimentala sinneslag den senaste tiden. hela tiden sa vi instämmande aa så sant, fan vad bra han är. oh jag ryser, nää nu orkar jag inte gråta mer. och hela tiden konstaterade anna att hon ville ha nelson mandela som farfar, han ser ju så fruktansvärt gullig ut. han och morgan freeman förstås.