Flötet

Lilla fisan är så jävla saknad, hennes snarkningar jämte mig i sängen, hennes steg över golvet, ljudet när hon kastar upp torrfodret i luften, missar och de träffar golvet. Jag saknar hennes lena päls, lukten från hennes trampdynor, vikten och värmen av henne när hon låg på mig. Framförallt saknar jag att alltid bli mött i dörren, hur hon fick panik när jag grät och känslan av att aldrig vara helt ensam.

Jag behöver en ny katt, eller ännu bättre, en jävla pojkvän!