Flötet

Ja, efter 11,5 år så fick Izabelle lämna oss.
Som ni redan vet så har hon ju varit sjuk på sistone och när hon förra veckan slutade äta och drog sig undan mer och mer så kände jag att det var dags för henne att inte behöva lida. Att ta själva beslutet är alltid svårast, hur vet man att det inte finns mer att göra? när går gränsen? för vems skull håller jag kvar henne här? Men när beslutet väl var tagit hann jag ta farväl av henne och vara med henne in i sista andetaget.

Hon somnade in på djursjukhuset fredagen 20/7 strax efter tolv och det gick fort och smärtfritt för henne. Jag höll hennes huvud i mina händer och kysste henne medan de satt nålen i henne och på bara en minut var hon borta. Hon kämpade inte ens emot.
Om ett par veckor kommer jag kunna begrava hennes aska hemma i småland där hon ska få vila i frid♥

Nog var det en speciell dam det där, till och med på dödsbädden fräste hon åt Malin som försökte klappa henne, hahaa. Men fastän hon var hatad av er flesta så var hon oändligt älskad av mig och kommer vara saknad för alltid. Tack älskade du för alla fina stunder! Du finns alltid i mitt hjärta!!

Och tack allra bästa syster och mamma för ert stöd och hjälp igår!


♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

(bilderna är miniatyrer, klicka på dem ifall ni vill se full storlek!)