Flötet

Jag är bra på många saker, att bli förälskad är en av dem.
Men kärleken kan vara blind, det har vi lärt oss. Man ser vad man vill se, blundar för annat och övertygar sig själv med det tredje.
Man borde, i ett neutralt sinnesläge rannsaka sig själv, sina relationer och fundera över vad det är som verkligen är viktigt i ett förhållande. Vad som är viktigt för oss. Inte utgå från vad han har att erbjuda eller rätta mig efter hur jag tror att det ska vara eller vad som förväntas av oss.

Nej, att kunna falla tillbaka på de mest grundläggande och viktigaste sakerna. För sen hamnar vi där, gränserna flyttas lite hela tiden, vi övertygar oss själva att det ena och det andra är okej. Vi kompromissar men om fel saker. Vi suddar ut de där bilderna av oss själva och vad vi står för. Vi glömmer vad det är som gör oss lyckliga och rättfärdigar våra och deras beteenden. För man är ju så kär.

Men det där slutar aldrig bra. Självklart ska vi kompromissa, men med varandra och inte med oss själva. Självklart ska vi se det goda i varandra och förstärka det. Stötta varandra och acceptera varandras svagheter, men aldrig bli svaga i oss själva.

Jag är en mästare på det där så därför är det inte så konstigt att jag den senaste tiden har reflekterat mycket kring det, vad vill jag ha i min relation? Vad blir jag lycklig av? Vad kan jag leva med och vad skulle jag aldrig vilja leva utan?

Ju mer jag har formulerat det för mig själv, både i tidigare relationer, mellan relationer och den senaste tiden så kommer jag alltid fram till vissa saker som är viktiga för mig.

Saker jag aldrig igen kommer att kompromissa om.