Flötet

Det är ensamt utan Iza. Inte bara tomt utan riktigt ensamt. Jag sover fortfarande dåligt och jag har så mycket tankar som maler i mitt huvud. Jag behöver fokusera på något annat. Behöver se fram emot något. Så jag bokade biljett till Rom över nyår i alla fall! Ska bli underbart härligt att få fira med Kristin och i Rom dessutom.

Jag längtar till tolvslaget då jag får lägga detta året bakom mig. Jag hittade min saga men fick inget lyckligt slut. Det är en annan slags smärta än de andra gångerna mitt hjärta har sårats. Men detta är ju inte första gången och jag skulle vilja påstå att mitt hjärta är den muskel som jag tränat mest genom åren så den är starkare än någonsin.

Jag förtjänar bättre. Och det vet jag ju. Kan bara inte förstå hur ingen annan fattar det. det känns som en jobbintervju. Anna, du är fantastisk, du förtjänar det bästa, men.... tyvärr.

 

Jaha, men kan folk sluta säga det till mig. Sluta säg att jag är fantastisk och den bästa som förtjänar allt. Och sen inte göra något åt saken. Jag förstår mig verkligen inte på de där männen. Men de gjorde mig säkert en tjänst i slutändan och när jag slutat vara bitter så ska jag hitta mig någon som faktiskt FÖRSTÅR värdet i mig och som uppskattar det tillräckligt mycket för att inte lämna mig med en dålig ursäkt.

 

humm..

 

Anyway. 12-slaget på nyår känns befriande redan nu. Jag har en bra känsla inför nästa år.

 

Vi smygstartar redan idag med nya Bondfilmen med en gammal bekant från förr som inte heller fattade värdet i mig. Men bjuda mig på bio kan han väl få göra. For old time sake.