finally!
2012-07-31 @ 19:23:25
tjäna sig en hacka?
2012-07-30 @ 13:49:18
Alltså, jag tänker såhär, kan de hyra ut sina lägenheter för 10 000:-/ månaden så kan jag också!
Santiagoleden, here I come!!! (with more money on my pocket)
I should!!!!
2012-07-30 @ 11:18:46
o zahir
2012-07-29 @ 20:33:46
"jag ser på kvinnan framför mig, nästan en flicka, stilla och lugn, med ögon som säger mer än några ord, en kvinna som ofta är rädd i sitt hjärta men alltid handlar med mod, en kvinna som kan älska utan att förödmjuka sig, utan att be om ursäkt för att hon kämpar för sin man."
så jävla saknad!!
2012-07-29 @ 19:35:11
with time..
2012-07-28 @ 23:07:04
love is in the air!
2012-07-28 @ 20:50:59
Vida ♥ Viggo
ylva & emily
2012-07-27 @ 21:51:15
Olympiska spelen
2012-07-27 @ 19:45:23
Inför invigningen av de Olympiska Spelen ikväll tycker jag att vi ska minnas.
What makes you happy?
2012-07-27 @ 19:42:40
Jag är bra på många saker, att bli förälskad är en av dem.
Men kärleken kan vara blind, det har vi lärt oss. Man ser vad man vill se, blundar för annat och övertygar sig själv med det tredje.
Man borde, i ett neutralt sinnesläge rannsaka sig själv, sina relationer och fundera över vad det är som verkligen är viktigt i ett förhållande. Vad som är viktigt för oss. Inte utgå från vad han har att erbjuda eller rätta mig efter hur jag tror att det ska vara eller vad som förväntas av oss.
Nej, att kunna falla tillbaka på de mest grundläggande och viktigaste sakerna. För sen hamnar vi där, gränserna flyttas lite hela tiden, vi övertygar oss själva att det ena och det andra är okej. Vi kompromissar men om fel saker. Vi suddar ut de där bilderna av oss själva och vad vi står för. Vi glömmer vad det är som gör oss lyckliga och rättfärdigar våra och deras beteenden. För man är ju så kär.
Men det där slutar aldrig bra. Självklart ska vi kompromissa, men med varandra och inte med oss själva. Självklart ska vi se det goda i varandra och förstärka det. Stötta varandra och acceptera varandras svagheter, men aldrig bli svaga i oss själva.
Jag är en mästare på det där så därför är det inte så konstigt att jag den senaste tiden har reflekterat mycket kring det, vad vill jag ha i min relation? Vad blir jag lycklig av? Vad kan jag leva med och vad skulle jag aldrig vilja leva utan?
Ju mer jag har formulerat det för mig själv, både i tidigare relationer, mellan relationer och den senaste tiden så kommer jag alltid fram till vissa saker som är viktiga för mig.
Saker jag aldrig igen kommer att kompromissa om.
Men kärleken kan vara blind, det har vi lärt oss. Man ser vad man vill se, blundar för annat och övertygar sig själv med det tredje.
Man borde, i ett neutralt sinnesläge rannsaka sig själv, sina relationer och fundera över vad det är som verkligen är viktigt i ett förhållande. Vad som är viktigt för oss. Inte utgå från vad han har att erbjuda eller rätta mig efter hur jag tror att det ska vara eller vad som förväntas av oss.
Nej, att kunna falla tillbaka på de mest grundläggande och viktigaste sakerna. För sen hamnar vi där, gränserna flyttas lite hela tiden, vi övertygar oss själva att det ena och det andra är okej. Vi kompromissar men om fel saker. Vi suddar ut de där bilderna av oss själva och vad vi står för. Vi glömmer vad det är som gör oss lyckliga och rättfärdigar våra och deras beteenden. För man är ju så kär.
Men det där slutar aldrig bra. Självklart ska vi kompromissa, men med varandra och inte med oss själva. Självklart ska vi se det goda i varandra och förstärka det. Stötta varandra och acceptera varandras svagheter, men aldrig bli svaga i oss själva.
Jag är en mästare på det där så därför är det inte så konstigt att jag den senaste tiden har reflekterat mycket kring det, vad vill jag ha i min relation? Vad blir jag lycklig av? Vad kan jag leva med och vad skulle jag aldrig vilja leva utan?
Ju mer jag har formulerat det för mig själv, både i tidigare relationer, mellan relationer och den senaste tiden så kommer jag alltid fram till vissa saker som är viktiga för mig.
Saker jag aldrig igen kommer att kompromissa om.
dinner a la flötet!
2012-07-26 @ 22:34:40
London baby!
2012-07-26 @ 10:26:51
I måndags morse bar det av till London för att möta upp C för ett par dagar av mat, mys, sol och slapp.
Jag anlände tidigt och tog mig en promenad förbi Buckingham, la mig i Green Park och sov middag, strosade Piccadilly upp, en lunch i chinatown och en lässtund vid Leicester Square innan jag avnjöt lite vitt vin i den strålande solen. 
Jag mötte upp C på det fantastiska hotellet St Martins Lane, i ett rum med utsikt över Trafalgar Square och Londons takåsar. Efter att ha fräschat upp oss bar det av på en promenad till Covent Garden med middag, öl, prat och hångel ute i den ljumma sommarkvällen. Helt fantastiskt
Vissa av oss jobbade ett par timmar och vissa av oss njöt av en frukost på stan innan den stod mera promenad, mexikansk lunch med prat om livet, öl i solen och bubbel i skuggan på schemat.
En chans att bara få vara. Vara med varandra.
Kvällen bjöd på en fantastisk middag på Jamie's Italian, pasta, pasta, pasta, vin och kärlek. Vad mer skulle jag någonsin kunna be om?
Lång sovmorgon igår innan vi packade ihop oss, tog en lunch på stan, hånglade som två 15-åringar i varje gatuhörn och vinkade av varandra vid expresstågen.
Fyllda av känslor, mer förvirrande än någonsin, men med en fantastisk resa till London som minne.
life goes on..
2012-07-22 @ 11:47:24
Det har förstås varit riktigt tufft att komma hem till en tom lägenhet, jag går fortfarande runt och pratar med henne och tror att klädhögarna är hon. Jag hör fortfarande dunsen när hon hoppar ner från soffan och stegen när hon springer till mig i sängen. Jag säger fortfarande hejdå när jag lämnar lägenheten och dubbelkollar så att toadörren är stängd. Men allt det där går ju över med tiden. Det får vara så nu, att jag ibland låtsas att hon ligger där någonstans och spinner.
Igår jobbade jag hela dagen, åkte och hängde en snabbis med Linn innan jag bestämde mig för en bio. Vissa (Han) tyckte att det var hur konstigt som helst att jag gick på bio själv. Jag tycker inte det är något konstigt alls. Igår blev det danskt, A Royal Affair med Mads Mikkelsen. Otrohet och äkta kärlek, svåra val och tragedi, tyckte det passade rätt bra.
Lite för lång, sådär så man börjar skruva på sig, men annars var den lätt sevärd.
Det är ju ingen hemlighet att jag mest går på bio för popcornens skull, men på sådana här "kultfilmer" är alla så jävla pretto i salongen att inte en enda människa åt popcorn, de satt där med sina nypressade juicer och mörka choklad och smuttade. Fy fan.
Igår jobbade jag hela dagen, åkte och hängde en snabbis med Linn innan jag bestämde mig för en bio. Vissa (Han) tyckte att det var hur konstigt som helst att jag gick på bio själv. Jag tycker inte det är något konstigt alls. Igår blev det danskt, A Royal Affair med Mads Mikkelsen. Otrohet och äkta kärlek, svåra val och tragedi, tyckte det passade rätt bra.
Lite för lång, sådär så man börjar skruva på sig, men annars var den lätt sevärd.
Det är ju ingen hemlighet att jag mest går på bio för popcornens skull, men på sådana här "kultfilmer" är alla så jävla pretto i salongen att inte en enda människa åt popcorn, de satt där med sina nypressade juicer och mörka choklad och smuttade. Fy fan.
Izabelle 2001-2012
2012-07-21 @ 16:27:31
Ja, efter 11,5 år så fick Izabelle lämna oss.
Som ni redan vet så har hon ju varit sjuk på sistone och när hon förra veckan slutade äta och drog sig undan mer och mer så kände jag att det var dags för henne att inte behöva lida. Att ta själva beslutet är alltid svårast, hur vet man att det inte finns mer att göra? när går gränsen? för vems skull håller jag kvar henne här? Men när beslutet väl var tagit hann jag ta farväl av henne och vara med henne in i sista andetaget.
Hon somnade in på djursjukhuset fredagen 20/7 strax efter tolv och det gick fort och smärtfritt för henne. Jag höll hennes huvud i mina händer och kysste henne medan de satt nålen i henne och på bara en minut var hon borta. Hon kämpade inte ens emot.
Om ett par veckor kommer jag kunna begrava hennes aska hemma i småland där hon ska få vila i frid♥
Nog var det en speciell dam det där, till och med på dödsbädden fräste hon åt Malin som försökte klappa henne, hahaa. Men fastän hon var hatad av er flesta så var hon oändligt älskad av mig och kommer vara saknad för alltid. Tack älskade du för alla fina stunder! Du finns alltid i mitt hjärta!!
Och tack allra bästa syster och mamma för ert stöd och hjälp igår!
♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥
(bilderna är miniatyrer, klicka på dem ifall ni vill se full storlek!)
Vila i frid älskade du! ♥♥♥
2012-07-20 @ 17:52:12
beslut, beslut, beslut...
2012-07-19 @ 22:39:24
I just want you to know who I am
2012-07-19 @ 18:40:35
And I'd give up forever to touch you
Cause I know that you feel me somehow
You're the closest to heaven that I'll ever be
And I don't want to go home right now
And all I can taste is this moment
And all I can breathe is your life
And sooner or later it's over
I just don't want to miss you tonight
And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
And you can't fight the tears that ain't coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah you bleed just to know you're alive
And I don't want the world to see me
Cause I don't think that they'd understand
When everything's made to be broken
I just want you to know who I am
clear my mind
2012-07-17 @ 21:39:10
radarparet
2012-07-17 @ 19:45:51
what time is it?
2012-07-17 @ 01:58:40
never
2012-07-16 @ 19:56:54
barndom!
2012-07-16 @ 16:08:28
love will save us
2012-07-15 @ 20:44:09
"At this precise moment, she is enfolding me in the energy of love, as she may have done in the past.
And long may she continue to do so because love is the only thing that will save us,
independent of any misstake we may make. Love is always stronger."
Paulo Coelho
sunday night
2012-07-15 @ 18:00:45
missing
2012-07-15 @ 02:40:15
El Camino - countdown
2012-07-14 @ 17:26:49
Så, nu har träningen inför El Camino officiellt börjat. 18km idag, enda stället jag fått skav på än sålänge är röven av trosorna. Rookiemisstag. Köpa strumpor och kängor och inte tänka på trosor. Får undersöka det närmre.
Innan jag gått färdigt idag tyckte jag att det var en strålande idé att dra på klackarna och dra med Melissa ut på stan, nu efter jag har gått färdigt börjar jag ifrågasätta den briljanta idén. Äh va fan, det är bara att bita ihop och dra ut, behöver komma ut bland folk!
Innan jag gått färdigt idag tyckte jag att det var en strålande idé att dra på klackarna och dra med Melissa ut på stan, nu efter jag har gått färdigt börjar jag ifrågasätta den briljanta idén. Äh va fan, det är bara att bita ihop och dra ut, behöver komma ut bland folk!
det blir aldrig som man tänkt sig
2012-07-14 @ 09:43:06
Jaha, så ligger man i sin egen säng i Stockholm.
Jag är trött på att bli tagen för givet, att det inte förrän när det är försent som folk öppnar sina ögon och inser vad de haft chansen till.
Äh jag vet inte, ska inte ens försöka skylla på det. Jag har blivit kär men jag kan ju inte erkänna det för då är jag den där naiva bruden som redan börjat göra saker för någon och för en relation som inte ens finns. Jag har alla oddsen mot mig och alla säger till mig att jag kommer att bli sårad. Och det är möjligt, men det är bevisat att folk som byggar murar istället för broar också bli sårade. Och jag föredrar att bygga broar som riskerar att rasera än att bli cynisk och mura in mig bara för att sen kunna säga, vad var det jag sa, folk lämnar alltid en. Inte så jävla konstigt när man står utanför den där muren och aldrig få komma in. Om du är för rädd för att släppa in folk, fine. Men kasta inte bort min tid när jag står här och vill komma in. Och kom inte och säg att jag gav upp och ge mig dåligt samvete.
Nej, vi säger nej till folk med höga murar från och med nu. De har redan bestämt sig för att de kommer att bli sårade och folk inte är att lita på så då kan de få sitta där och vara ensamma.
Så plötsligt har jag 5 dagar ledigt i Stockholm och jag har inte ett skit planerat. Inga måsten, jag ska bara göra det JAG vill. För det förtjänar jag.
Jag är trött på att bli tagen för givet, att det inte förrän när det är försent som folk öppnar sina ögon och inser vad de haft chansen till.
Äh jag vet inte, ska inte ens försöka skylla på det. Jag har blivit kär men jag kan ju inte erkänna det för då är jag den där naiva bruden som redan börjat göra saker för någon och för en relation som inte ens finns. Jag har alla oddsen mot mig och alla säger till mig att jag kommer att bli sårad. Och det är möjligt, men det är bevisat att folk som byggar murar istället för broar också bli sårade. Och jag föredrar att bygga broar som riskerar att rasera än att bli cynisk och mura in mig bara för att sen kunna säga, vad var det jag sa, folk lämnar alltid en. Inte så jävla konstigt när man står utanför den där muren och aldrig få komma in. Om du är för rädd för att släppa in folk, fine. Men kasta inte bort min tid när jag står här och vill komma in. Och kom inte och säg att jag gav upp och ge mig dåligt samvete.
Nej, vi säger nej till folk med höga murar från och med nu. De har redan bestämt sig för att de kommer att bli sårade och folk inte är att lita på så då kan de få sitta där och vara ensamma.
Så plötsligt har jag 5 dagar ledigt i Stockholm och jag har inte ett skit planerat. Inga måsten, jag ska bara göra det JAG vill. För det förtjänar jag.
Come on Manchester!!
2012-07-12 @ 14:51:58
Att England var regnigt visste vi redan, men ska jag verkligen spendera 5 dagar i ett ösregnigt Manchester?
Jag får ta det onda med det goda och se till att verkligen slappa, läsa bok och mysa!
Jag får ta det onda med det goda och se till att verkligen slappa, läsa bok och mysa!
Manchester, London, Barcelona, Alicante, here I come!!!
2012-07-11 @ 19:40:24
Monica Zetterlund
2012-07-10 @ 17:41:35
Min nya favoritlåt!
mina älskade flickor!!
2012-07-10 @ 17:39:02
fuckface
2012-07-10 @ 17:37:29
Jag har en katt som jag tror har gått och blivit självmordsbenägen eller kär kanske (what's the difference?) Something fishy is going on.. Varje gång jag kommer hem rusar hon mot dörren och försöker ta sig ut.
När jag öppnar fönstret hemma nöjer hon sig inte längre med att nosa i öppningen, nu kliver hon rätt ut på fönsterbläcket. Milimetrar från fritt fall.
När jag drar upp rullgardinen i sovalkoven rusar hon dit, hoppar upp, ställer sig på baktassarna och skriker allt hon har.
What the fuck, fuckface?
När jag öppnar fönstret hemma nöjer hon sig inte längre med att nosa i öppningen, nu kliver hon rätt ut på fönsterbläcket. Milimetrar från fritt fall.
När jag drar upp rullgardinen i sovalkoven rusar hon dit, hoppar upp, ställer sig på baktassarna och skriker allt hon har.
What the fuck, fuckface?
Marriage..
2012-07-10 @ 16:44:00
Så jag har funderat en del på de här med äktenskap.
Jag har alltid velat gifta mig. Varför? Humm, för att känna riktig samhörighet med någon? Att vara en familj?
Men har det verkligen med äktenskap att göra? Blir min kärlek och samhörighet mer äkta för att man är gift? Är vi mindre av en familj bara för att vi inte har ringar på fingrarna?
Hur många står inför Gud och denna församling och känner på riktigt att de mottager Guds välsignelse? Hur många av de som gifter sig i kyrkan är troende. Ärligt talat. Vi firar jul för att få julklappar och hetsäta mat. Inte har Jesus någonsin kommit på tal i vårt hem under jul.
Så om det inte handlar om Gud, vad handlar det om?
Känslan av att man har någon för alltid. Är äktenskapet ett sätt att säkra sin partner? Kan man pusta ut när man gift sig för man vet att steget att skilja sig är så mycket större?
Men varför är det så? För det är ju det. Borde man inte lämna relationer baserat på om man är lycklig eller inte? Och det största misstaget man kan göra är väl att ta någon för givet? Par som säckar ihop, slutar anstränga sig och förlitar sig på varandra och svårigheterna med en skilsmässa?
Är det bara en fråga om juridik? Säkerhet för ungarna man ska/redan har? Pengar som ska säkras, boenden och efterlevanden?
Är det tradition och förväntningar från samhället som gör att man springer till altaret? För att "man ska vara gift? "
Vad är det jag missar?
Jag tänker inte hymla, jag har alltid velat gifta mig. Tanken att "ha någon" på det viset är väldigt tillfredsställande för någon som lider av seperationsångest.
Han är min.
Men vad har vi lärt oss? Människan är fri och vi kan aldrig styra över vem som älskar oss eller när den kärleken kan ta slut. Man får bara njuta av varje dag man har tillsammans och ta varje dag som den kommer.
Kärleken är i alla fall lika äkta oavsett om man är gift eller inte, så kom inte och säg att man gifter sig utav kärlek.
Jag har alltid velat gifta mig. Varför? Humm, för att känna riktig samhörighet med någon? Att vara en familj?
Men har det verkligen med äktenskap att göra? Blir min kärlek och samhörighet mer äkta för att man är gift? Är vi mindre av en familj bara för att vi inte har ringar på fingrarna?
Hur många står inför Gud och denna församling och känner på riktigt att de mottager Guds välsignelse? Hur många av de som gifter sig i kyrkan är troende. Ärligt talat. Vi firar jul för att få julklappar och hetsäta mat. Inte har Jesus någonsin kommit på tal i vårt hem under jul.
Så om det inte handlar om Gud, vad handlar det om?
Känslan av att man har någon för alltid. Är äktenskapet ett sätt att säkra sin partner? Kan man pusta ut när man gift sig för man vet att steget att skilja sig är så mycket större?
Men varför är det så? För det är ju det. Borde man inte lämna relationer baserat på om man är lycklig eller inte? Och det största misstaget man kan göra är väl att ta någon för givet? Par som säckar ihop, slutar anstränga sig och förlitar sig på varandra och svårigheterna med en skilsmässa?
Är det bara en fråga om juridik? Säkerhet för ungarna man ska/redan har? Pengar som ska säkras, boenden och efterlevanden?
Är det tradition och förväntningar från samhället som gör att man springer till altaret? För att "man ska vara gift? "
Vad är det jag missar?
Jag tänker inte hymla, jag har alltid velat gifta mig. Tanken att "ha någon" på det viset är väldigt tillfredsställande för någon som lider av seperationsångest.
Han är min.
Men vad har vi lärt oss? Människan är fri och vi kan aldrig styra över vem som älskar oss eller när den kärleken kan ta slut. Man får bara njuta av varje dag man har tillsammans och ta varje dag som den kommer.
Kärleken är i alla fall lika äkta oavsett om man är gift eller inte, så kom inte och säg att man gifter sig utav kärlek.
lördagsmys
2012-07-07 @ 20:14:37
say goodbye to love?
2012-07-07 @ 12:49:46
Jag har inte varit här så mycket på sistone och det är helt enkelt för att jag inte haft inspiration och för att jag haft bättre saker för mig.
De senaste veckorna och speciellt de senaste dagarna har varit helt surrealistiska. Mindblowing.
Jag står inför så konstiga känslor och beslut att jag vet inte vad som är rätt och fel, upp och ner.
Så jag hittade mig själv läsandes mina gamla blogginlägg. Fantastiska sådana om resor till London med Han, comedykvällar med tjejerna, midsommarnätter och höstpromenader. Men väääldigt många känslofyllda inlägg också. Ångest, brustna hjärtan, besvikelse och frustration. En längtan efter att bli sedd, att bli älskad och uppskattad.
Och jag inser att fan vad rädd jag är för att bli sårad igen, men fan vad korkat om jag skulle vända ryggen till någon som får mig att må så bra. Som tittar mig i ögonen och säger att jag är vacker, inifrån och ut. Som inte vill släppa taget om mig och håller om mig när jag ska sova, en man som uppskattar min omtänksamhet och som skriver att han tänker på mig när vi är ifrån varandra.
Men det är ju självklart att inget ska vara enkelt och alla goda sidor har en baksida och denna kärlekshistorien har en grymt mörk sådan.
Så vad gör man?
Går man sin väg innan det är försent eller lever man i nuet och njuter av det och tar det för vad det är?
De senaste veckorna och speciellt de senaste dagarna har varit helt surrealistiska. Mindblowing.
Jag står inför så konstiga känslor och beslut att jag vet inte vad som är rätt och fel, upp och ner.
Så jag hittade mig själv läsandes mina gamla blogginlägg. Fantastiska sådana om resor till London med Han, comedykvällar med tjejerna, midsommarnätter och höstpromenader. Men väääldigt många känslofyllda inlägg också. Ångest, brustna hjärtan, besvikelse och frustration. En längtan efter att bli sedd, att bli älskad och uppskattad.
Och jag inser att fan vad rädd jag är för att bli sårad igen, men fan vad korkat om jag skulle vända ryggen till någon som får mig att må så bra. Som tittar mig i ögonen och säger att jag är vacker, inifrån och ut. Som inte vill släppa taget om mig och håller om mig när jag ska sova, en man som uppskattar min omtänksamhet och som skriver att han tänker på mig när vi är ifrån varandra.
Men det är ju självklart att inget ska vara enkelt och alla goda sidor har en baksida och denna kärlekshistorien har en grymt mörk sådan.
Så vad gör man?
Går man sin väg innan det är försent eller lever man i nuet och njuter av det och tar det för vad det är?
Suites del Mar
2012-07-01 @ 13:14:44
Jorå, nu är hotellet bokat för mig, mamma och syrran också. Inte fy skam heller.
Detta fina spahotell percis i Alicantes hamn ska vi spendera tre nätter på.
När vandringen känns som tyngst kan jag iaf gotta mig i tanken att jag bara är dagar iväg från dethär!!!
Underbart!!
Detta fina spahotell percis i Alicantes hamn ska vi spendera tre nätter på.
När vandringen känns som tyngst kan jag iaf gotta mig i tanken att jag bara är dagar iväg från dethär!!!
Underbart!!
