Flötet

Igår träffade jag en kollega jag inte sett på länge.
Anna! utbrister hon när jag kommer in i butiken, åh, vad roligt att se dig, hur mår du?
njaaa. börjar jag..
ÅH, du ser fantastisk ut fortsätter hon, ett tag såg du alltid så trött och ledsen ut, men du har fått tillbaka det där ljuset i ögonen och leendet igen! Åh vad fantastiskt sa hon och kramade om mig.

Jag gick därifrån och kände efter, jag mår bra. Jag är lycklig. Jag är så oerhört tacksam för allt jag har mitt liv, min underbara familj som alltid finns där med sin villkorslösa kärlek. Mina vänner som har stöttat, kramat, lyssnat och skrattat med mig de senaste 6 månaderna när jag trodde att jag aldrig skulle kunna känna mening igen. Jag har ett jobb, en fantastisk lägenhet, (relativt) frisk, en resa til Italien att se fram  emot.
Och jag har mig själv och fastän vissa dagar fortfarande kan kännas hopplösa, oftast för att Du inte finns hos mig längre, så är jag ändå lycklig.

Nu ska jag spendera 11 dagar i Växjö med min familj - det kan inte bli bättre


Jag skrattade så tårarna sprutade, kommer inte ens ihåg åt vad längre.
Men, Joni, underbara du! Tack för att du finns!