som om tiden stàtt still
I samma stund som vi satte foten i Perugia kàndes det som hemma igen. Som om tiden stàtt still.
Samma mànniskor pà samma stàllen. Samma musik och samma kànsla.
Det gòr det enkelt fòr det àr inga nya intryck som ska smàltas, bara gà direkt in i vardagen igen.
I fredags var vi ganska tròtta efter 12 timmars resa och vi skyller vàr extrema fylla pà det. (Linnea skyller pà shottarna) det blev middag och sen party hàr och eftersom Linnea skickat ett mindre genomtànkt mail till alla killar hon kànner att hennes tvè heta svenska kompisar kommer och avslutat mailet med en nàgot tolkningsbar invit sà stod mànnen utanfòr dòrren i samma stund som vi àtit klart.
En amerikan hade sagt till sin mamma att han skulle pà middag hos tre svenskor, hon hade varit tyst en stund i luren och sa sen, "be carefull my son.."
Lòrdagen spenderades ute pà terassen i 17 grader och sol, behòver jag sàga mer?
Igàr slog min tròtthet till och efter en 5-ràtters middag trodde jag att jag skulle falla ihop. Dàrfòr blev det en tidig kvàll fòr mig, ja redan vid 04 gick jag hem.
Idag àr det sòndagshàng, vi har tagit en promenad i stan och sett en gammal antikmarknad och nu blir det sàngen med lite popcorn och sex & the cityfilmen (igen)
Vi fàr vàl se vad kvàllen har att erbjuda, man vet aldrig hur saker slutar i den hàr staden..
