Flötet

det stod en man på gatan och begrundade alla som gick förbi honom, det var först när jag passerade honom som han stannade mig med en broschyr i handen. TRÖST stod det med stora bokstäver.
av alla dessa stressade människor som sprang förbi honom vid stureplan så såg han mig och uppenbarligen såg jag ut att behöva en jävla massa tröst. han gav mig en hundvalps eller var det en sekts blick innan jag tackade nej och rusade vidare. ironi, jag skulle säkert kunna falla för en sekt så det gäller att inte ge dem chansen.

jag avslutade gårdagen med att träffa en gammal vän, en som jag inte umgåtts med på flera år. det visade sig att vi hade mer gemensamt än vad man kunde ana och efter fyra timmar av konstant djupgående snack insåg vi både, men hörru, jag har inte ens frågat vart du jobbar eller bor.. men det är sjukt hur skönt det är när man inser att man inte är själv med att känna sig jävligt konstig ibland, när man liksom frågar någon, du vet när det känns såhär och så börjar man tänka såhär då brukar de flesta av mina vänner (eftersom de ju faktiskt är rätt nomrala) svara njaa, jooo det gör jag väl? fast man fattar att de inte har en aning om att det bara var början av meningen. igår däremot fick jag plötsligt utlopp för alla mina knasiga tankar och det blev både en och annan aha-upplevelse (jag får iofs ganska många sådanna nu för tiden)

det kändes bra, riktigt jävla bra. så tack kära gamla vän!