Flötet

Min psykiska dipp fann sin botten nar jag dagen efter forra inlagget gick mina 2 mil till nasta by, jag gar forbi det forsta alberguet som ser ratt fint ut pa min hogra sida men hade last i boken om ett annat som lag mitt emot som hette Fenix. Fenix, jag gillade namnet sa jag bestamde mig for att ga dit. Jag betalade mina 5 euro och blev visad till min sang av en tandalos man som iofs log glatt. Vi gick forbi ett rum dar de fore mig fatt varsin sang och sa visar han mig upp till vinden. Nu snackar vi traskjul med en vind, snedtaket gjorde att man inte ens kunde sitta upp i oversta sangen men de hade ritat stjarnor pa de spindelnatstackta trabjalkarna som kompensation (?)

Det var helt tomt och vid en minitrappa upp lag det utspridda madrasser pa golvet, dit fick man krypa om man skulle sova dar. Tveksamt tittade jag mig omkring och valde en sang med stor tveksamhet.

Jag gick ner igen for att ga pa toa och motte en ihoptejpad vikvagg och ingen toasits. Mysigt, det ska val ga det har ocksa.. Funderade pa en dusch men angrade mig nar jag sag duschen och jag kande bara frustrationen vaxa. Hela min kropp sa at mig att ta mig darifran. Det trillar in ett par till och de blir hanvisade till rummet med nagot fraschare sangar och jag bestammer mig for att fraga om inte jag ocksa kan fa lov o sova dar. Snubben forsklarar bestamt genom att dra igen dorren framfor nasan pa mig att det rummet inte ar till for mig. Da brister det och jag gar ut och moter da en gammal igenkanning som var med mig pa min fodelsedagsmiddag, en man fran sydafrika. Nar jag far se honom fullkomligt flodar tararna ner for mina kinder. Men lilla flicka vad hander sager han och vet inte riktigt vad han ska gora. Ja, ja, jag vet inte snyftar jag fram. Jag ar trott och kall och ensam och det ar ett hemskt stalle det dar. Han klappade mig lite pa axeln och sa att jag isf skulle folja magkanslan och byta stalle. Sa jag gar over vagen medan jag forsoker torka tararna och ber att fa titta pa det andra alberguet. Han tittar lite misstanksamt pa mig men nar han ser mina sprangroda ogon och rosiga kinder visar han mig runt. Det ar riktigt frascht och jag forsoker forklara att jag kommer tillbaka om 1 minut. Si, si nickar han tillbaka. Jag hamtar mina grejer, slanger sovsacken over armen och tar bootsen i handen och sager till mannan att jag inte tanker stanna dar. Han protesterar lite forst och sager att han ska prata med sin kompanjon, kanske de kan hitta mig en annan sang an den pa vinden. Spelar ingen roll svarar jag, jag vill inte vara har!! Jag tog till mod (ja for jag brukar inte gora sant) och fragade om jag fick pengarna tillbaka, da borjar han diskutera igen och ska ga ivag och hamta den andra snubben och da skiter jag i att. 5 euro ar sak samma, det ar principen bara.
Jag gick med latta steg tillbaka till det andra alberguet igen, betalade 6 euro och andades ut pa min sang. Jag agnade en timme eller tva med att avrada samtliga pilgrimmer som gick in i byn att stanna pa det stallet medan jag njot av solen. Det slutade med en riktigt bra dag da fler av de gamla "vannerna" fran de forsta veckorna dok upp och vi satt pa trappan och njot av kvallssolen och pratade.

 

Tack o lov sa har det bara blivit battre sen den dagen, det behovde val komma ut allt det dar som samlat pa sig de senaste dagarna. Jag hamnade pa ett privat Albergue som drevs av hollandsk kvinna som bott i brasilien i 6 ar. Hon och hennes man bjod pa en fantastisk stamning med stor oppen spis och ett matsalsbord i mitten, soffor och frascha sangar. Pa kvallen lagade de hemmalagad brasiliansk middag med ris och en gryta av bonor och korv, jag at upp allt pa tallriken! En fantastisk sallad med en dressing gjord pa kikartor och grona applen. Sanna dar harliga recept som man aldrig annars skulle ha sprungit pa.

Jag har tagit mig over pyreneerna (igen) och det var nog annu mer fantastiskt an forsta toppen da vi hade stralande vader denna gangen!

Nu befinner jag mig Portomarin och har mindre an 100 km till Santiago. Bedbuggsen ar kvar men jag har gett upp kampen. Ingen ide att gora ngt at det forran jag ar hemma och kan tvatta allt ordentligt och tumla det. En kanadensare skramde livet ur mig och sa att det inte rackte for att ta dod pa de javlarna och snackade om 4 veckor i sopsackar. Men herregud, jag har inte ens vagat google det an, jag befinner mig i total fornekelse. Hahahhaa. Basta forsvarsmekanismen. Men horde att en massa lyxhotell i New York har blivit invaderade ocksa, sa det ar inte bara har pa tveksamma vaningssangar ute pa landsbygden som man kan aka pa dem.

 

Vi ar i Galicien nu och landskapet paminner mycket mer om hemma, angar, kossor, sma backar och skog. Motte en grupp griskultingar som rymt harommorgonen, de verkade overlyckliga over att vara fria och skuttade fram mellan oss pilgrimmer. Igar hade jag en ung pojke precis bakom mig med en flock av kor. Jag tittade mig ett par extra ganger over axeln for att forsakra mig om att han hade koll pa dem, de ar ju sjuuukt stora!!! Ja jag har verkligen befunnit mig pa landet, bondgardar efter bondgardar, en kvinna stod vid en husknut och salde pannkakor med koksdorren bakom sig, helt farska med mjolk fran korna i ladan bakom mig och agg fran honsen. Hon fick 1 euro, fatta smart affarside eller, varenda manniska stannade och tog sig en pannkaka och inte kan det kosta henne manga oren att gora dem. Hahhaa. Men sjukt trevligt och gott!!

 

Jag saknar tacos, graddfil mest. Och en riktigt macka med smor och ost eller kanske tom skinka. Och mac donald's. Ja det ar helt sant.  Det existerar inte har, inte ens i strostaderna. Det narmaste jag kommit var en skylt vid en motorvagsavfart en gang. Och sa en pase skrapandes i en buske. Konstigt. Jag ska ha mig en burgare nar jag kommer hem.

Har aldrig druckit sa mycket annanasjuice dock. its the shiet. jattegott!! Jag funderar pa att korta mina dagar annu mer sa jag kommer in i Santiago mandagen den 8e. Jag motte en svensk kvinna som sa att 5 km innan santiago finns en hel by for pilgrimmerna, de har plats for 800 st och det ar som ett stort torg av matstand i mitten och alla vet att de nastan ar framme sa man stannar dar dagen innan och ater och pratar och har kul och sen dagen efter gar man bara de sista 5 km in till Santiago for att vara pigg och frasch. Det ar tydligen en halv vetenskap att fa sitt certifikat och procedurer i kyrkan och vid 12 ar det massa och da ska man vara dar. Den ska tydligen vara fantastiskt, men det far jag val skriva mer om nar jag varit dar :)

 

Ja, det ar nog allt for nu, jag har en del funderingar pa att borja plugga, nagot har kommit till mig den sista tiden, men vi far val se hur det kanns nar jag ar hemma igen, da ska jag beratta vad det ar.

 

Over and out fran Camino de Santiago!!