Flötet

Jag har tänkt en del på det här med döden.

Väldigt laddat ord och jag blir liksom både panikslagen och förundrad över vad det innebär. För jag får liksom inte riktigt ihop det.

Jag tror inte på Gud. Så jag tror inte att man kommer till himmeln när man dör.

Men jag tror på folk som säger att de ser "spöken", jag tror på medium som kan ha kontakt med andra sidan, synska. Jag tror på astrologi och energier. Ödet?

 

Så frågan är ju då. Om jag tror på att ens själ har levt liv innan detta så måste det betyda att när vi dör så händer det något med oss. Och den tanken skrämmer mig lite. Om jag tänker att vi bara dör och själen dör och vi bara slutar existera så känns det som en lättnad. Men också väldigt sorgligt. Här lever vi på jorden och är så uppe i våra egna liv och beslut, men egentligen är ju allt helt jävla onödigt. Bara en bricka i ett stort spel, ett riskorn i hela universum.
Vad smidigt om man trodde på Gud, om man kunde lägga sitt liv i Hans händer och vara trygg i tron att Han tar hand om en. Att man kommer "hem".  Jag förstår folk som är religiösa. Men jag köper det inte.

 

Men tänk om man "fastnar" tänk om man blir ett sånt där spöke eller energi som folk spelar in program om. Tänk om man dör och fastnar i något plågsamt. Eller är det kanske underbart? Har vi massa änglar runt oss som ser oss? Kan vi prata med de döda? Och isåfall, va fan händer med oss när vi dör? Är vi alldeles ensamma då?

 

Nää jag vet inte och när jag tänker på det så riktigt känner jag hur huvudet börjar ryka för min hjärnkapacitet är inte stor nog för att förstå mig på det.

 

Eller använder vi bara nya sanningar när vi behöver dem? För hur kan unga friska människor helt plötsligt dö i olyckor eller drabbas av cancer och försvinna alldeles för fort? Då måste vi tro på något större för vi  kan bara inte förstå hur världen kan vara så ond i bland. Sorgen blir lite lättare när vi tänker att det finns en mening med det och att de fortfarande finns med oss.

 

Nää jag vet inte.