tacksamhet
2012-02-09 @ 15:21:20
Jag tycker veckorna går fortare och fortare, redan torsdag hur hände det?
å andra sidan så känns de senaste två veckorna på ett vis som en evighet.
Det får bli en lugn helg för mig. Spendera lite tid med bästa trollungarna, jobba, pussla och ta igen lite sömn.
På måndag bär det av till Köpenhamn för att kolla in Royal Copenhagens fabrik och göra planer inför butiken vi öppnar snart. Wohoo
Jag känner mig ödmjuk inför livet idag. Sådär lite extra.
Jag är så tacksam för mitt fantastiska jobb som bjuder på nya utmaningar, att jag alltid har mat på bordet och pengar på kontot. För att jag kan pensionsspara och resa, tacksam för mina underbara vänner som trots avstånd alltid finns med mig i vardagen, tacksam för min familj som alltid lyssnar och stöttar, så oerhört tacksam för de människor som jag älskat och delat drömmar med och för de nya människor som kommer korsa min väg.
Vad är du tacksam för idag?
Jag ska ta min Paulo Coelho bok och sätta mig på Dippan hos bästa bror efter jobbet, jag ska dricka ett gott glas vin och försjunka mig in i Aleph.
I lurarna klingar den bästa poeten av de alla; Winnerbäck. Han ska tydligen uppträda på Görna Lund i augusti, kommer att bli madness, dags att börja köa runt midsommar ungefär..
tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går
det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand
jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör
det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop
nog med kraft att gå ut
jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv
jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem
jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okända nätter
ruvar i väntan på att gry
å andra sidan så känns de senaste två veckorna på ett vis som en evighet.
Det får bli en lugn helg för mig. Spendera lite tid med bästa trollungarna, jobba, pussla och ta igen lite sömn.
På måndag bär det av till Köpenhamn för att kolla in Royal Copenhagens fabrik och göra planer inför butiken vi öppnar snart. Wohoo
Jag känner mig ödmjuk inför livet idag. Sådär lite extra.
Jag är så tacksam för mitt fantastiska jobb som bjuder på nya utmaningar, att jag alltid har mat på bordet och pengar på kontot. För att jag kan pensionsspara och resa, tacksam för mina underbara vänner som trots avstånd alltid finns med mig i vardagen, tacksam för min familj som alltid lyssnar och stöttar, så oerhört tacksam för de människor som jag älskat och delat drömmar med och för de nya människor som kommer korsa min väg.
Vad är du tacksam för idag?
Jag ska ta min Paulo Coelho bok och sätta mig på Dippan hos bästa bror efter jobbet, jag ska dricka ett gott glas vin och försjunka mig in i Aleph.
I lurarna klingar den bästa poeten av de alla; Winnerbäck. Han ska tydligen uppträda på Görna Lund i augusti, kommer att bli madness, dags att börja köa runt midsommar ungefär..
tid har förlöpt
dagar har gått
månen har vandrat sin väg
genom vitt och svart och grått
jag har saknat ditt skratt
jag har saknat ditt hår
jag har saknat att ringa ibland
och berätta om hur det går
det har tidvis gått bra
tidvis har skakandet lagt sig
ibland har jag vaknat på morgon
och gjort det jag ska
men jag har saknat din hand
jag har saknat din röst
ensamma dar har jag saknat ditt huvud
mot mitt bröst
somliga dar
tar jag in vad jag hör
det går kvällar ibland när jag inte
ens undrar vad du gör
det är ibland som förut
ibland har jag känt att jag duger
det har hänt att jag samlat ihop
nog med kraft att gå ut
jag ser dig fortsätta nu
med varsamma kliv
jag ser dina drömmar sakta lossna
från mitt liv
jag har saknat en vän
jag har varit på krogar och barer
det har hänt att jag ljugit och sagt
att jag måste gå hem
jag har saknat din röst
nu har du en ny
ännu okända nätter
ruvar i väntan på att gry
nu tar vi makten över ångesten
2011-12-25 @ 21:58:30
Varför blir man alltid så full på energi dagarna innan nyår?
Så mycket man vill lämna bakom sig och så mycket man ser fram emot med det kommande året.
Det är få gånger under året jag känner mig så stark, peppad och full av hopp för framtiden som dagarna före nyår.
I år är inget undantag.
Jag kände hur ångesten kom smygande redan igårkväll när jag visste att jag skulle hem till "verkligeheten" igen. För hur smidigt är det inte att ha ett andra hem, mitt ute i skogen där man kan dra sig tillbaka. Mamma är där och skyddar, finns inget som kan hota.
Idag var ångesten värre och fastän den blandas med en viss skön känsla över att få komma hem igen så insåg jag ju att så här kan jag ju inte ha det.
nu tar vi makten över ångesten
Vi släpper taget av allt det där gamla, vi förlåter, oftast oss själva. vilket ju också är det svåraste om vi ska vara ärliga. Jag bär på massa saker som jag inte har förlåtit mig själv för än. Och jag är duktigt bra på att hålla saker mot andra. Länge. Det blir nästan en konstig trygghet tillslut, Den där känslan.
Men nu får det vara nog. Ärligt talat. Jag ska sluta att ta skit, stå på mig mer och fan bara göra vad jag vill!
De senaste åren har prövat mig på diverse sätt och jag är inte alls orolig för att livet kommer att fortsätta att utmana mig. Men jag har ju också lärt mig hur mycket som helst, jag är starkare än vad jag tror. Jag ser inte mig själv som stark, tror inte att min omgivning gör det heller för jag är ledsen ofta, jag står inte alltid på mig i situationer, och jag uttrycker ofta hur jobbigt saker och ting är. Jag är helt värdelös på att separera från folk och klänger mig fast som om det handlade om liv och död.
Men jag är stark, kanske inte på det där uppenbara: Jag biter i ihop och går vidare. Men jag är stark på mitt egna sätt och det krävs ett psyke för att orka älta och analysera allt som jag gör och ändå vara så jävla snygg.
Så nu anländer jag snart till sthlm och jag har kommit till punkten där jag har ältat klart vissa saker, det finns inget kvar att vända och vrida på. Jag har tagit beslut och det kommande året får bli en nystart för mrs Flötet.
Den officiella årskrönikan kommer, håll tillgodo..
Så mycket man vill lämna bakom sig och så mycket man ser fram emot med det kommande året.
Det är få gånger under året jag känner mig så stark, peppad och full av hopp för framtiden som dagarna före nyår.
I år är inget undantag.
Jag kände hur ångesten kom smygande redan igårkväll när jag visste att jag skulle hem till "verkligeheten" igen. För hur smidigt är det inte att ha ett andra hem, mitt ute i skogen där man kan dra sig tillbaka. Mamma är där och skyddar, finns inget som kan hota.
Idag var ångesten värre och fastän den blandas med en viss skön känsla över att få komma hem igen så insåg jag ju att så här kan jag ju inte ha det.
nu tar vi makten över ångesten
Vi släpper taget av allt det där gamla, vi förlåter, oftast oss själva. vilket ju också är det svåraste om vi ska vara ärliga. Jag bär på massa saker som jag inte har förlåtit mig själv för än. Och jag är duktigt bra på att hålla saker mot andra. Länge. Det blir nästan en konstig trygghet tillslut, Den där känslan.
Men nu får det vara nog. Ärligt talat. Jag ska sluta att ta skit, stå på mig mer och fan bara göra vad jag vill!
De senaste åren har prövat mig på diverse sätt och jag är inte alls orolig för att livet kommer att fortsätta att utmana mig. Men jag har ju också lärt mig hur mycket som helst, jag är starkare än vad jag tror. Jag ser inte mig själv som stark, tror inte att min omgivning gör det heller för jag är ledsen ofta, jag står inte alltid på mig i situationer, och jag uttrycker ofta hur jobbigt saker och ting är. Jag är helt värdelös på att separera från folk och klänger mig fast som om det handlade om liv och död.
Men jag är stark, kanske inte på det där uppenbara: Jag biter i ihop och går vidare. Men jag är stark på mitt egna sätt och det krävs ett psyke för att orka älta och analysera allt som jag gör och ändå vara så jävla snygg.
Så nu anländer jag snart till sthlm och jag har kommit till punkten där jag har ältat klart vissa saker, det finns inget kvar att vända och vrida på. Jag har tagit beslut och det kommande året får bli en nystart för mrs Flötet.
Den officiella årskrönikan kommer, håll tillgodo..
det där om att inte ta saker för givet
2011-12-05 @ 21:16:27
När du kommer till den där punkten och inser att det inte är för givet att människor i ens omgivning alltid finns där.
Jag har alltid sagt att ta aldrig någon eller något för givet och du tror kanske att du inte gör det. Men det är inte förrän när reality hits you som du plötsligt inser att personer inte längre finns där, så som de ju alltid gjort.
Det är då saker sätts på sin spets. Det är då du inte tar något för givet längre utan börja ifrågasätta hur viktig det är och vad som är värt att kämpa för.
Det är inte förrän nu man inser vad det är som står på spel.
Sug på den, nu ska jag belöna min långa arbetsdag med lite west wing!
Jag har alltid sagt att ta aldrig någon eller något för givet och du tror kanske att du inte gör det. Men det är inte förrän när reality hits you som du plötsligt inser att personer inte längre finns där, så som de ju alltid gjort.
Det är då saker sätts på sin spets. Det är då du inte tar något för givet längre utan börja ifrågasätta hur viktig det är och vad som är värt att kämpa för.
Det är inte förrän nu man inser vad det är som står på spel.
Sug på den, nu ska jag belöna min långa arbetsdag med lite west wing!
helgen som gick
2011-10-23 @ 18:59:39
helgen har varit, ja minst sagt känslofylld. ibland orkar man inte vara stark, ibland känner man sig bara liten och ensam och i stort behov av att bli omhändertagen.
så det gjorde gott att åka ut till nacka reservat och ta en promenad.
det luktade verkligen skog, otroligt helande för en trasig själ och ett brustet hjärta.
nu får det vara slut på melakonin, nu är det teoriplugg på schemat och sen film med kristin!
så det gjorde gott att åka ut till nacka reservat och ta en promenad.
det luktade verkligen skog, otroligt helande för en trasig själ och ett brustet hjärta.
nu får det vara slut på melakonin, nu är det teoriplugg på schemat och sen film med kristin!
"you need to woo her"
2011-10-21 @ 23:42:52
älskar när man tittar på filmer och någon säger "you need to woo her"
jag vill bli wooad. uppmärksammad, bortskämd, det där liksom. jag vill verkligen det just nu. jag behöver verkligen det just nu.
anyhow, en annan sak jag har uppmärksammat är skillnaden på love songs. jag lyssnar en del på slow music (kanske lite för mycket för mitt eget bästa emallanåt, but anyhow) och har insett följande:
kvinnliga låtar handlar oftast om hur de kämpat och försökt, blivit brända eller hur de ska gå vidare och hur de klarar sig utan männen.
manliga låtar handlar oftast om insikten av att ha förlorat en bra kvinna, om hur han inte kan sluta tänka på henne och hur han borde ha fattat. resterande låtar handlar om hur de vill hitta en kvinna som ska få dem att vilja lämna singellivet.
tror ni ändå inte att detta speglar "verkliga" relationer också? tycker ofta det är så att kvinnorna försöker och försöker och ger kärlek medans männen inte inser vad de har. (jaja, det här med generalisering igen, men ni fattar!)
på riktigt tänk på det när ni lyssnar på kärlekslåtar. kvinnorna är strong enough, best i never had, try sleeping with a broken heart, moving on..
männen är best ive ever had, should have known better, confessions, don't want to be a player..
i rest my case.
gillar't
2011-10-19 @ 22:44:06
jag gillar't när man går på en aw där man dricker 3 glas vin och äter en shysst pasta med fläskfilé och gorgonzola för 246 kr.
mer av sånt.
mer av gamla klasskompisar, mer av gamla vänner med nya saker att berätta. mindre av deras bittra grannar med mord i blick och krig i sinnet. det gillar vi inte.
för övrigt inser man en massa saker när man berättar saker för andra. när man liksom sätter ord på händelser och känslor. hänt mig två gånger denna veckan, när jag har dragit en sammanfattad historia och när jag hör mig själv säga det så blir de lite mer till verklighet. "Han" tror alltid att jag alltid säger de värsta sakerna och överdriver allt till andra. men precis lika ofta som jag hör hur vansinnig vår relation var på sistone, lika ofta hör jag mig berätta om en fantastisk man och om en kärlek som för tillfälligt bara känns omöjlig. men så är jag ju av den romantiska sorten och jag kommer fortfarande på mig själv titta efter hans bil när jag kommer från bussen, snegla på mobilen lite oftare än vanligt i hopp om något. hur fantasierna rasar iväg ibland med stortartade frierier, överraskningar, blommor, middagar, resor och spontanbesök. hur jag fortfarande hoppas allra längst inne om den där kärleken som övervinner allt.
men ack, skam den som ger sig eller vad säger man..
hur som. effektiv dag på jobbet, sjukt trevlig kväll med camilla och helene!
mer av sånt.
mer av gamla klasskompisar, mer av gamla vänner med nya saker att berätta. mindre av deras bittra grannar med mord i blick och krig i sinnet. det gillar vi inte.
för övrigt inser man en massa saker när man berättar saker för andra. när man liksom sätter ord på händelser och känslor. hänt mig två gånger denna veckan, när jag har dragit en sammanfattad historia och när jag hör mig själv säga det så blir de lite mer till verklighet. "Han" tror alltid att jag alltid säger de värsta sakerna och överdriver allt till andra. men precis lika ofta som jag hör hur vansinnig vår relation var på sistone, lika ofta hör jag mig berätta om en fantastisk man och om en kärlek som för tillfälligt bara känns omöjlig. men så är jag ju av den romantiska sorten och jag kommer fortfarande på mig själv titta efter hans bil när jag kommer från bussen, snegla på mobilen lite oftare än vanligt i hopp om något. hur fantasierna rasar iväg ibland med stortartade frierier, överraskningar, blommor, middagar, resor och spontanbesök. hur jag fortfarande hoppas allra längst inne om den där kärleken som övervinner allt.
men ack, skam den som ger sig eller vad säger man..
hur som. effektiv dag på jobbet, sjukt trevlig kväll med camilla och helene!
med ett ben i vardera värld
2011-10-12 @ 10:53:50
det händer massor nu, massa roliga saker.
och så är jag sådär jobbig som alla andra som inte kan berätta vad det är. än.
men jag behöver verkligen det här, något nytt, utveckling, resor, planer att se fram emot!
har känt mig sjukt deppig de senaste dagarna.
som att jag inte riktigt har gett upp med Han och står med ena benet och liksom väger och väntar och hoppas lite i smyg att han ska rycka tag i mig sådär storartat så jag tappar balansen och faller (in the good way) men med det andra benet försöker jag skynda ut till något annat, allt för att komma från det där gamla. Jag försöker nästan ta för stora kliv ut, och jag är rädd att jag snart ramlar på rumpan eller rent av går ner i split?
jag vet inte, jag försöker fokusera på allt annat istället och med små steg låta benen närma sig varandra.
(kanske min sämsta metafor någonsin! bild på den!!)
fast skulle ju högst troligt sluta mer så här:
och så är jag sådär jobbig som alla andra som inte kan berätta vad det är. än.
men jag behöver verkligen det här, något nytt, utveckling, resor, planer att se fram emot!
har känt mig sjukt deppig de senaste dagarna.
som att jag inte riktigt har gett upp med Han och står med ena benet och liksom väger och väntar och hoppas lite i smyg att han ska rycka tag i mig sådär storartat så jag tappar balansen och faller (in the good way) men med det andra benet försöker jag skynda ut till något annat, allt för att komma från det där gamla. Jag försöker nästan ta för stora kliv ut, och jag är rädd att jag snart ramlar på rumpan eller rent av går ner i split?
jag vet inte, jag försöker fokusera på allt annat istället och med små steg låta benen närma sig varandra.
(kanske min sämsta metafor någonsin! bild på den!!)
fast skulle ju högst troligt sluta mer så här:
you guys need to try harder!
2011-09-21 @ 11:20:38
men jo tack..
2011-09-14 @ 10:55:28
men jo tack, åldersnojjan börjar komma smygande. kanske för att mina bästa vänner befinner sig på andra sidan jorden, de är gravida, nyförlösta, nyinflyttade killar eller påväg att flytta från landet.
här i mitten av allt är jag med nyss tagna beslut, som gör att jag som aldrig förr har känt mig så långt ifrån den där drömmen. jag blir 26 och jag har aldrig känt mig så ensam som nu faktiskt.
men hellre själv än i ett förhållande som inte ger mig det jag vill ha. har en stark känsla av att mister right bara kommer dyka upp snart!
jaa, så kommer det nog att bli!
2,5 barn, volvo, hus på landet och en hund. can't wait!!!
här i mitten av allt är jag med nyss tagna beslut, som gör att jag som aldrig förr har känt mig så långt ifrån den där drömmen. jag blir 26 och jag har aldrig känt mig så ensam som nu faktiskt.
men hellre själv än i ett förhållande som inte ger mig det jag vill ha. har en stark känsla av att mister right bara kommer dyka upp snart!
jaa, så kommer det nog att bli!
2,5 barn, volvo, hus på landet och en hund. can't wait!!!
my spot!
2011-09-10 @ 16:36:14
det är ju ingen nyhet att jag absolut älskar mitt lilla E. jag har mitt eget ställe på ön dit jag brukar gå och sätta mig för att rensa tankarna lite. utsikten är underbar och det är skönt att ha sitt egna lilla ställe att samla krafterna på.
idag bjöds jag dessutom på strålande sol!
underbara underbara lilla essingen!!
idag bjöds jag dessutom på strålande sol!
underbara underbara lilla essingen!!
tröööött
2011-09-05 @ 11:56:41
älskar min terapeuft! önskar att jag kunde förminska henne och ha henne i fickan hela tiden. hon säger så många kloka saker.
hatar däremot vårdsystemet där det tydligen bara är meningen att man ska få gå igenomsnitt 5 gånger. vem i hela världen söker hjälp och tror att det löser sig på 5 gånger?
här varsågod, nu har vi börjat nysta i vad som händer i dig och hur du mår. nu får du klara resten själv!
idioti.
hatar däremot vårdsystemet där det tydligen bara är meningen att man ska få gå igenomsnitt 5 gånger. vem i hela världen söker hjälp och tror att det löser sig på 5 gånger?
här varsågod, nu har vi börjat nysta i vad som händer i dig och hur du mår. nu får du klara resten själv!
idioti.
hemmakväll
2011-09-04 @ 00:30:37
efter en seeeg dag på jobbet fick jag sällskap av fina Ylva och Emily. Tanken var att dricka lite vin och sen dra ut i stockholmsnatten. men jag kände när jag hade gjort mig iordning att dethär var inte alls rätt kväll. de senaste dagarna har varit sjukt tuffa och allt jag ville var bara att stanna hemma. ibland måste man lyssna på den där inre rösten, fastän kvällen inte blev alls som den skulle.
nu ligger jag nerbäddad i sängen med iza bredvid, jättekonstigt att sova utan Honom.
men jag säger som Ung Cancer - det är okej att känna! fastän jag är stundtals ledsen, arg, besviken, hoppfull, bitter, ja allt det där så känner jag iaf något och det lär jag mig mycket av!!
bonne nuit mes amies!
nu ligger jag nerbäddad i sängen med iza bredvid, jättekonstigt att sova utan Honom.
men jag säger som Ung Cancer - det är okej att känna! fastän jag är stundtals ledsen, arg, besviken, hoppfull, bitter, ja allt det där så känner jag iaf något och det lär jag mig mycket av!!
bonne nuit mes amies!
känslostormar!
2011-04-04 @ 16:03:46
en av anledninagrna till att jag är utmattad nästan hela tiden är alla dessa känslostormar. jag tror inte ni förstår. det blåser sånna orkanvindar att jag har fullt upp att hålla mig kvar på marken.
jag förstår inte ens, ibland undrar jag om det faktiskt inte vore bättre att gå på valium så man fick lite lugn och ro. minsta lilla grej blåser upp och nu har jag haft ont i magen i 7 timmar innan det äntligen börjar lugna ner sig.
det intressanta i kråksången är ju att när jag är i dehär känslostormarna så verkar min katastrof fullkomligt berättigad. men så nu när jag efter 7 timmar av tankar, känslor, ångest och magont lugnat ner mig lite. ja då kan jag nästan (nästan) skratta åt mig själv och inse att jag kanske (kanske) överdrev lite.
jag har åtminsotne med åren lärt mig att inte agera när jag är i de här sinnesstämningarna men det betyder också att jag måste hålla mig undan människor och situationer tills dess att jag har lugnat net mig igen.
målet: inte ens komma in i dessa extrema känslostormar. åtminsotne inte varje jävla dag!
valium - tack!
jag förstår inte ens, ibland undrar jag om det faktiskt inte vore bättre att gå på valium så man fick lite lugn och ro. minsta lilla grej blåser upp och nu har jag haft ont i magen i 7 timmar innan det äntligen börjar lugna ner sig.
det intressanta i kråksången är ju att när jag är i dehär känslostormarna så verkar min katastrof fullkomligt berättigad. men så nu när jag efter 7 timmar av tankar, känslor, ångest och magont lugnat ner mig lite. ja då kan jag nästan (nästan) skratta åt mig själv och inse att jag kanske (kanske) överdrev lite.
jag har åtminsotne med åren lärt mig att inte agera när jag är i de här sinnesstämningarna men det betyder också att jag måste hålla mig undan människor och situationer tills dess att jag har lugnat net mig igen.
målet: inte ens komma in i dessa extrema känslostormar. åtminsotne inte varje jävla dag!
valium - tack!
somliga dagar
2011-03-31 @ 11:28:16
saker jag inte förstår
2011-01-22 @ 10:29:41
brudar som sminkar sig på bussen i morgonrusning. inte bara rättar till glansen utan lägger hela maken. sluta med det. nu.
gamla människor som börjar prata och gulla med småbarn (och därmed deras föräldrar) okej jag ska erkänna, jag har väl firat av något halvcreepy leende till någon stirrande unge på bussen, men nu snackar vi all-in-gulligull. så där när de börjar prata med bebisröst, åh, vart ska en sån liten flicka idag? är du ute och åker med pappa idag? det var väl roligt? ja det var väl roligt?
stackars barn, och stackars föräldrar som känner sig halvt påtvingade att svara åt barnen. hehe, (skevt leende) jaa, vi är ute och åker idag. ja det är vi.. ehh...
you get the picture?
sluta med detta genast, annars kommer jag aldrig någonsin skaffa barn. eller ja alternativt aldrig åka kommunalt med dem. och eftersom jag fortfarande saknar körkort så innebär det här vissa problem.
så sluta med det. nu
gamla människor som börjar prata och gulla med småbarn (och därmed deras föräldrar) okej jag ska erkänna, jag har väl firat av något halvcreepy leende till någon stirrande unge på bussen, men nu snackar vi all-in-gulligull. så där när de börjar prata med bebisröst, åh, vart ska en sån liten flicka idag? är du ute och åker med pappa idag? det var väl roligt? ja det var väl roligt?
stackars barn, och stackars föräldrar som känner sig halvt påtvingade att svara åt barnen. hehe, (skevt leende) jaa, vi är ute och åker idag. ja det är vi.. ehh...
you get the picture?
sluta med detta genast, annars kommer jag aldrig någonsin skaffa barn. eller ja alternativt aldrig åka kommunalt med dem. och eftersom jag fortfarande saknar körkort så innebär det här vissa problem.
så sluta med det. nu
så snart jag är redo..
2011-01-08 @ 08:02:00
jag är rätt bra på att stressa fram saker, men för första gången känner jag att jag har stått upp för mig själv, för det jag känner.
jag har inte stressat fram beslut, för jag har inte varit redo.
folk har varit på mig, anna du måste fixa det här.
men jag var inte redo.
och jag försökte inte stressa fram något. för vad säger man till någon som man inte vet vad man vill ha sagt till?
hur har man ett bra samtal med någon när man sitter på så mycket starka känslor?
lämna mig i fred, låt mig få ta min tid att slicka såren, förstå och förlåta.
sen kan jag räcka ut en hand och säga okej, jag är redo.
var börjar vi?
men stressa mig inte, jag lovar att jag kommer så snart jag är redo
jag har inte stressat fram beslut, för jag har inte varit redo.
folk har varit på mig, anna du måste fixa det här.
men jag var inte redo.
och jag försökte inte stressa fram något. för vad säger man till någon som man inte vet vad man vill ha sagt till?
hur har man ett bra samtal med någon när man sitter på så mycket starka känslor?
lämna mig i fred, låt mig få ta min tid att slicka såren, förstå och förlåta.
sen kan jag räcka ut en hand och säga okej, jag är redo.
var börjar vi?
men stressa mig inte, jag lovar att jag kommer så snart jag är redo
tillsammans ska vi plocka
2011-01-07 @ 22:42:40
det är när man har lite för mycket egentid som man tänker, tänker och tänker.
jag har inte tänkt på länge, bara varit. de senaste veckorna har varit helt magiska och jag känner hur jag ibland trippar runt på mina små moln, tappar helt kontakt med verkligheten.
njut säger jag till mig själv, njut för du har fått allt du ville ha. det är perfekt.
men alltid måste något smyga sig in, för första gången på länge har jag nu också något perfekt att förlora.
men jag puttar undan den där rädslan, alla svek och brustna hjärtan som man hunnit samla på sig med åren, de ska inte få ställa till det idag.
så håll käften säger jag till den där oroliga känslan i magen, njut nu för helvete!
för det förtjänar jag.
Det är ju inte
bara våra kroppar
som jag vill
utan också allt det andra
det svåra och det lätta
och det som gör det svåra
lätt igen
Det är stormen i dina ögon
jag vill fånga
den ensamma flöjten i ditt leende
jag vill spela på
det är jakten genom ditt kaos
jag vill delta i
det är duvornas törst
i dina melanokoliska morgonögon
som jag vill släcka
...
Jag vill mitt jag inom dig
jag vill ditt jag inom mig
jag vill min frihet genom dig
jag vill din frihet genom mig
Tillsammans ska vi plocka
ögonblick av rosor utan taggar
frustration
2010-11-28 @ 23:16:06
känner mig lite arg, inte så lite heller, det är inte ofta jag gör det.
näää... frustrerad är nog egentligen rätt ord
frustration.
läste igenom förra årets novemberinlägg, en skön sammanfattning liksom. men tiden går alldels för fort, kanske därför jag är frustrerad?
tror det är dags att ta lite beslut snart
näää... frustrerad är nog egentligen rätt ord
frustration.
läste igenom förra årets novemberinlägg, en skön sammanfattning liksom. men tiden går alldels för fort, kanske därför jag är frustrerad?
tror det är dags att ta lite beslut snart
så vare detta med att ta folk för givet
2010-11-28 @ 15:27:28
dagens
2010-11-22 @ 21:28:32
